”Det var den allra bästa av tider och det var den allra värsta. Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid.” Så inleds Charles Dickens klassiska roman Två städer. Den skrevs 1859 och utspelar sig runt franska revolutionen i slutet av 1700-talet, men meningarna skulle lika gärna kunna handla om världen i dag.

2019 var året då USA lämnade Parisavtalet, Bolsonaro installerades som president i Brasilien och inledde med att bland annat öppna upp för massiv skövling av Amazonas regnskogar, FN konstaterade att det redan i dag sker i genomsnitt en klimatkatastrof i veckan och klimattoppmötet i Madrid resulterade i ytterligare ett fiasko. Men det var också ett år då Fridays for Future-rörelsen växte enormt och fick nya anhängare över hela världen, unga tog mer plats än någonsin tidigare på klimatmötena, aktivister lyckades stoppa utbyggnaden av en fossilgasterminal i Göteborgs hamn och klimatfrågan kom att bli avgörande i det danska valet.

2019 var året då en kvinnlig läkare med ett spädbarn i famnen sköts till döds i Malmö, våldet i nämnda stad hamnade på allas läppar och en särskild nationell polisinsats sattes in för att få bukt med våldet. Men det var också ett år då såväl antalet skjutningar med dödlig utgång, bilbränder och sprängningar i just Malmö i november såg ut att ha minskat jämfört med motsvarande period förra året (fullständig statistik för hela året finns inte ännu). Det följer också den allmänna trenden i Sverige där det dödliga våldet över tid stadigt går ner trots att det ofta framstår som motsatsen i media.

2019 var ett år då 26 personer ägde lika mycket som halva jordens befolkning, då 10 000 personer i världen dog varje dag för att de inte hade råd med sjukvård och då män kontrollerade 86 procent av världens företag. Men det var också ett år då den extrema fattigdomen i världen fortsatte att minska (bara de senaste tio åren har den halverats), då medellivslängden ökade i hela världen och barnadödligheten fortsatte att minska och antalet döda i krig var mycket lägre än någon gång under exempelvis 50-, 60- och 70-talen. Det var den allra bästa av tider och det var den allra värsta. Hur du ser världen beror till stor del på vilka glasögon du väljer att ta på dig.

Sverigedemokraterna vill gärna peka på hur hemsk världen ser ut. En person som Johan Norberg (eller tidigare Hans Rosling) vill gärna peka på den positiva utvecklingen i världen. Båda kan sägas ha rätt, men båda kan också sägas ha fel. Sanningen är att världen är komplex. Om jag får önska mig något så här mot slutet av året så önskar jag att vi under 2020 plockar av oss de svartvita glasögonen och försöker se alla de gråskalor och nyanser som faktiskt finns.

Låt framtiden bli visdomens tid istället för oförnuftets.