DEBATT Magnus Därth som är vd för branschorganisationen Kött- ochcharkföretagen uppger i tidningen Land lantbruk (10/12) att över hälftenav personalen är inhyrda från Östeuropa och att så ser bilden ut på deflesta andra slakterier och styckerier i landet.

Slaktare och styckare finns också bland de fem yrken där män löperhögst risk för sjukskrivning, enligt Försäkringskassans statistik fråni maj. Styckare Ove Rödén, som går i pension i slutet av nästa år,lyfter fram hantverket och kamratskapet som fördelar, och den fysiska ochpsykiska arbetsmiljön som uppenbara nackdelar.

Detta är något som vi pratar alldeles för lite om i samhället. Viblundar för hur människorna som jobbar inom slakterier och styckning hardet. Undersökningar från bland annat USA och Australien visar att många somjobbar i dessa slakterier utvecklar post-traumatisk stress och vänder sigtill alkohol och andra droger för att klara av uppgifterna. Det innebärenormt lidande och kostnader för det lokala samhällena.

Vi måste som samhälle fråga oss varför vi vill utsätta andramedmänniskor och medvarelser för detta lidandet. Det finns de som sägeratt det är okej att äta kött ”så länge som djuren har haft det bra”. Det de glömmer är att det alltid är någon annan som måste döda djurenåt dem. 

Det är inte ett djur om dagen, utan flertal eller hundratals djur somdödas varje dag. Istället för att låta slaktare fortsätta utsätta sig och andra djur för psykisk och fysisk lidande så kan vi som samhälle hjälpa dem attinvolvera sig inom vegetabilisk livsmedelshantering, som är bättre förallas hälsa och bättre för miljön.

Det finns överväldigande forskning som nämner att vi måste minska våranimalekonsumtion utifrån djurskäl, miljöskäl och hälsoskäl. Låtvärnandet om slaktarnas hälsa bli ännu ett.