INDIEN Valtider i Indien kallas ofta för planetens största fest för demokratin. Landet har ett av världens största invånarantal med drygt 1,3 miljarder invånare, varav 850 miljoner beräknas delta i de nationella valen som kommer att äga rum mellan mars och maj.

Men valåret har inletts med en lamslående generalstrejk som omfattade 150 miljoner människor och ”stängde helt” delstater som Assam, Kerala, Manipur, Meghalaya och Odisha och fick ”omfattande effekter” i ett tiotal andra.

Indiens fackföreningsrörelse manade gemensamt till den två dagar långa generalstrejken som ett svar på ”den antifackliga, antifolkliga och antinationella politik” som premiärminister Narendra Modis konservativa och nationalistiska hinduparti Bharatiya Janata sjösatt efter att ha vägrat föra någon meningsfull dialog med fackföreningsrörelsen samtidigt som antifackliga och arbetsgivarvänliga reformer har genomdrivits.

”Det kunde inte tolereras längre eftersom levnadsvillkoren för arbetare blev outhärdliga”, skriver landets centrala fackförbund i ett gemensamt uttalande.

Nytt politiskt landskap

Narendra Modi kom till makten 2014 tack vare en jordskredsseger som såg det historiska statsbärande partiet, Kongresspartiet, göra sitt sämsta val sedan Indiens självständighet från Storbritannien, medan Modis hindunationalistiska och konservativa parti Bharatiya Janata gick starkt framåt.

Men trots att Indien beskrivs som en av världens snabbast växande ekonomier har Modis politik spätt på socialt missnöje och oro om växande klyftor i tider av och kvardröjande blodiga konflikter med maoistiska naxalitrebeller i nordöstra Indien och fortsatta oroligheter i det omstridda Kashmirområdet. De senaste åren har dessutom präglats av gruppvåldtäkter av kvinnor och systematisk förföljelse och mord på muslimer har satt definitivt streck för den antivåldsaura som präglade landets födelse i antikoloniala tider, menar författaren Anuradha Roy:

– Modis parti BJP:s hänsynslösa drivkraft för att konsolidera patriarkalisk hinduism ökar pressen på kvinnor när det gäller vad de kan bära för kläder, pressar familjer om vad de kan äta och unga människor om vilka de kan gifta sig med, skriver hon i The Guardian.

Den ekonomiska politiken och tillväxtmålen har ändå förblivit högst upp på den konservativa regeringens agenda, och i siktet har premiärminister Narendra Modi placerat landets inflytelserika förförbund och bondeförbund, där reformer är tänkta att luckra upp anställdas rättigheter och göra det lättare för utländska och inhemska bolag att komma över mark i ekonomiska syften.

”Mer än bara arbetsreformer”

Modis löften om tio miljoner nya jobb varje år fick sig dock en rejäl käftsmäll 2018 då arbetslösheten tvärtom ökade. Trots det har priser på dagligvaror som tidigare regeringar antingen subventionerat eller hållit nere stigit, vilket kastat ännu fler på gränsen till eller rentav in i en tillvaro i fattigdom.

Att så många som 150 miljoner människor – fler än hela Rysslands befolkning – nu gått ut i en tvådagarsstrejk är inte dock inte ett självskrivet recept för framgång, och då i form av bättre och konstruktiv dialog med regeringen och en mer arbetarvänlig politik. Men det är den artonde generalstrejken i Indiens historia och ett kvitto på det inflytande och den organiseringsförmåga som Indiens fackförbund och landorganisationer alltjämt har – till den konservativa fårans, däribland Narendra Modi och BJP, förtret.

– Vad regeringen gör nu är inte bara en arbetsreform, det handlar om vad en rakt igenom repressiv atmosfär skapar för att försätta den arbetande världen i total osäkerhet, säger Tapan Sen, generalsekreterare för den fackliga centralorganisationen CITU, knuten till Indiens kommunistparti CPI(M), till Times of India.