Jag måste erkänna att det nya klimatengagemanget tagit mig en smula på sängen. Det är ju inga nyheter egentligen att läget är så desperat som det är. Ingenting av det som exempelvis Greta Thunberg säger på sina tågresor runt till världselitens olika toppmöten är tidigare okänt. Men plötsligt öppnar människor öronen och hör det som klimatengagerade skrikit sig hesa om i ett decennium.

Det är i sista sekunden, men det är förstås bra, och det tycks faktiskt också påverka människors agerande. Köttätandet har minskat flera år i rad, efter en 30-årig stadig uppgång, och till och med flygandet verkar stanna av efter en närmast explosionsartad ökning de senaste decennierna. Regeringsförklaringen i januari var den mest klimatmedvetna jag tror att jag hört, och åtskilliga punkter i januariöverenskommelsen, som grön skatteväxling, utbyggd och underhållen tågtrafik, upphandlade nattåg till Europa och bibehållen flygskatt, går åt rätt håll.

Det har också skett ett intressant skifte i synen på konsumtion. Det som bara för något år sedan sågs som glamouröst och eftersträvansvärt tycks för åtminstone högljudda minoriteter i dag plötsligt fascinerande tondövt. Så kallade influencers och andra kändisars koldioxidutsläpp publiceras på nätet, med det uttalade syftet att skamma dem till, om inte ändrat privat beteende så åtminstone en förändrad syn på flyg som självklart härligt. Man kan tycka olika om den strategin, men det var en liten smula ironiskt att upptäcka att flera av de influencers som gick ut i en debattartikel och krävde politiskt auktoritära grepp för att få ned flyget själva flög sådär 10–12 gånger om året. Givetvis publicerade de också vackra bilder från alla dessa resmål i sina populära egna kanaler för att locka sina hundratusentals läsare att också flyga.

Själv är jag dock lite bekymrad över att vi nästan bara pratar om privat konsumtion när det gäller klimatet. Visst bör vi alla ändra livsstil och till exempel dagens flygnivåer är helt ohållbara, men flyget står för cirka 10 miljoner ton koldioxid (inklusive höghöjdseffekter) och industrin står för 15 miljoner. Industrins utsläpp ökar dessutom igen efter ett antal års nedgång och effektiviseringar. Om man däremot framöver lyckas gå över från fossila bränslen till elektricitet skulle industrin kunna minska sina koldioxidutsläpp med 70 procent. Även saker som bättre plaståtervinning och mer mossplantering skulle kunna bidra med rätt stora minskningar.

Jag är glad att vi börjat prata på riktigt om hur vi individer måste byta riktning, men vi måste ta i plastraffinaderier, biokol, vätgas i stålindustrin och mycket annat som är lite mindre klickvänligt än flygande kändisar också.