FEMICIDES Situationen är likadan i många andra länder i Latinamerika, trots massdemonstrationer för att uppmärksamma frågan och trots att nya lagar införts för att bekämpa våldet mot kvinnor.

Gladys Acosta, som är en av 23 experter i en kommitté som granskar staters efterlevande av FN:s kvinnokonvention, Cedaw, ser kritiskt på hur våldet mot kvinnor exponeras i medier.

– Våldsamma bilder visas i tv-sändningar. Det blir som en uppvisning, utan att saker förklaras. Det har skett en kraftig försämring när det gäller värderingar och respekten för kvinnor, för deras kroppar, eller vilka de är, säger Gladys Acosta, som under många år kämpat för kvinnors rättigheter i Latinamerika.

Hon säger att medierna måste ta ett ansvar för rapporteringen och bidra med analyser i stället för sensationsjournalistisk som säljer lösnummer.

Hon framhåller också att en generell ökning av våldet innebär att våldet mot kvinnor ökar. Den ökade förekomsten av vapen leder också till en förstärkt uppfattning att problem löses genom våld snarare än dialog.

– Det här bidrar till att relationerna mellan kvinnor och män blir maktkamper i stället för att baseras på kärlek: Om du inte gör det jag vill, så kommer du att få känna av konsekvenserna, säger hon.

Enligt Observatorio de Igualdad de Género, OIG, vid FN-organet Eclac mördades minst 2 795 kvinnor under 2017 i Latinamerika på grund av sitt kön eller på grund av de kulturella normer som får män som lever nära offret att tycka att de har makt över dem.

Flest femicide, mord på kvinnor, begicks i Brasilien 2017 – där 1 133 kvinnor berövades livet. I El Salvador var andelen mord per kvinna högst i Latinamerika. Fler än 10 kvinnor per 100 000 mördades 2017 i landet.

Det dödliga våldet bara fortsätter och under januari i år rapporterade rörelsen Ni Una Menos (inte en till mördad kvinna) att antalet mord på kvinnor ökat i Argentina, Brasilien, Mexiko och Chile.

Detta trots att det finns lagar om hur det könsbaserade våldet ska förebyggas, uppmärksammas och straffas och trots att staters skyldigheter fastställs i Interamerikanska konventionen Belém do Pará om förebyggande, bestraffande och utrotande av våld mot kvinnor.

Rörelsen Ni Una Menos har de senaste åren också samlat människor till massdemonstrationer i Argentina, Peru och Mexiko mot det dödliga våldet som drabbar kvinnor.

Gladys Acosta, som var regionchef för FN:s utvecklingsfond för kvinnor, Unifem, mellan 2008 och 2011, som senare blev UN Women, framhåller att lagar, avtal och konventioner är viktiga men att lagstiftning inte är tillräckligt.

– Utbildning, arbete och möjligheter i livet måste skapas för att kunna förändra våldsmönstret mot kvinnor. Tyvärr växer de bakåtsträvande politiska strömmarna i länderna här i regionen, med ett motstånd mot sexualundervisning och jämställdhetsfrågor i skolorna, varnar hon.

Rocío Silva, jurist, människorättsaktivist och universitetsprofessor i Peru, säger till IPS att lagar och författningar inte nödvändigtvis leder till förändringar i verkligheten och att även om det har skett framsteg i fråga om rättigheter, har våldet mot kvinnor inte minskat.

– Det finns en kraftfull kulturell komponent, en patriarkal uppfattning att män äger kvinnors kroppar. Därför är det viktigt att arbeta för en förändrad syn hos männen, utan att glömma offren. Annars kommer våldet inte kunna stoppas, säger hon.

I Peru rapporterades 149 mord på kvinnor och flickor förra året, enligt uppgifter från landets departement för kvinnofrågor. Där ingick fall där flickor våldtagits och mördats av sina fäder.

Rocío Silva säger att det är nödvändigt att uppmärksamma sexismen och machokulturen.

– Alla våldtäkter handlar om makt. Det finns ingen medvetenhet om konsekvenserna av våldtäkter, och det beror på sexismen och pornografin, säger hon.

Hon säger att staten än så länge inte satsat på att utbilda pojkar och män om frågorna.

– Det handlar om utbilda dem i att män och kvinnor är jämlikar.

Hon menar att det kan leda till beteendeförändringar.

– Så att problem löses genom att prata om dem istället för att slå.