Det firas födelsedag i familjen och gästerna droppar in. Vi blir många och det blir mycket hälsande, många kramar och handslag. Bland gästerna finns Mariam från Afghanistan, och när hon ska hälsa på födelsedagsbarnets gamla skolkamrat Hasse förklarar hon vänligt att hon inte tar män i handen. De hälsar med händerna ihop och en böj på nacken istället. Sen pratar de länge och vänskapligt om helt andra saker.

Men frågan om hur man hälsar kan blåsas upp till enorma proportioner. I Danmark måste den som vill bli medborgare först klara av ett språktest och ett prov i samhällskunskap och sedan skaka tass med kommunens borgmästare. Eller, som när den nya medborgarskapsceremonin hölls för första gången den 19 januari, med självaste utlännings- och integrationsministern, Inger Støjberg.

Jag vet inte om Mariam i en sådan situation hade tagit en manlig borgmästare i handen. Om det hade varit värt det. Kanske hade hon gjort ett undantag ändå. Men den dag hon söker svenskt medborgarskap kommer hindren att vara större. Migrationsverket godkänner inte ett afghanskt pass, även om hon på något sätt skulle lyckas få ett. Inte ens om hon visar med dna-test att hon är mamma till sin dotter, som är svensk medborgare, kan hon vara säker på att det räcker. Och då går det inte.

Varför ska det vara så svårt? Att beviljas medborgarskap i Danmark är något enastående, säger Inger Støjberg till medierna. Det är antagligen att ta i, även om jag inte har haft den äran. De flesta av oss är medborgare i ett land och det är praktiskt att vara det. Vi borde underlätta för människor som vill bli medborgare i landet.

Ändå tävlar även svenska partier om att vilja göra det svårare. Du ska inte bara visa fram precis rätt sorts identitetshandlingar. Inte bara vara laglydig och ha ordning på ekonomin, utan dessutom klara ett prov i svenska och grundläggande samhällskunskap, anser den svenska regeringen. Moderaterna vill dessutom förlänga tiden man ska ha bott i Sverige innan man får ansöka om medborgarskap. Och utreda om det inte borde krävas att man är självförsörjande. På Blekinge läns tidnings ledarsida får de medhåll av Anders Gustafsson, som menar att medborgarskapet ska vara ”kronan på en lyckad integration”.

Hela tanken med att en längre och svårare hinderbana för nya medborgare skulle underlätta integration är bakvänd. För även om alla nyblivna svenska medborgare kan försörja sig själva, tala svenska och vet det viktigaste om det svenska samhället finns ju alla de andra kvar – de som inte klarar proven eller som behöver hjälp att försörja sig.

I Danmark kommer det fortfarande att finnas många som inte tar borgmästare eller andra av motsatt kön i hand. Som tycker att det är att komma alltför fysiskt nära. Många gånger på grund av religiösa och kulturella föreställningar som inte är ett dugg jämställda. Men när man markerar sådant genom att göra handskakningen till villkor för medborgarskap ökar man polariseringen i samhället, inte jämställdhet eller integration.

Mariam från Afghanistan och hennes familj har bott länge i Sverige. Hon har lärt sig mycket om samhället, både av svenska vänner och på en kurs som hon har gått av eget intresse. Kunskap är viktigt och människor som flyttar hit ska ha alla möjligheter att få den kunskap de behöver. För några kommer det att vara en enkel sak medan andra behöver tid.

Det kan till och med vara så att de som behöver mest tid är de som mest skulle behöva tryggheten i att vara medborgare. Det är inte deras fel att svenska politiker tycker det är viktigare att visa dominans.