DEBATT Jag kräver att få leva i en värld som prioriterar överlevnad framför ekonomisk tillväxt. Jag vill att riksdagen använder sina styrmedel för att Sverige ska bli en hållbar nation, med så små klimatutsläpp som möjligt. Tycker du så, men röstar på ett parti som prioriterar tillväxt framför hållbarhet, så är du ett demokratiskt problem. I […]
DEBATT Jag kräver att få leva i en värld som prioriterar överlevnad framför ekonomisk tillväxt. Jag vill att riksdagen använder sina styrmedel för att Sverige ska bli en hållbar nation, med så små klimatutsläpp som möjligt.
Tycker du så, men röstar på ett parti som prioriterar tillväxt framför hållbarhet, så är du ett demokratiskt problem. I alla fall enligt de debattörer som anser att politiska partiers program och de röster de får ska avgöra hur långt vi ska gå för att hålla den globala uppvärmningen på en hållbar nivå. Debattörer som till skillnad från mig verkar anse att vi kan hålla på och rösta om överlevnad.
På senare tid har miljörörelsen angripits för att den efterlyst åtgärder som går utöver vad som ingår i riksdagspartiernas program. Debattörerna varnar för en grön diktatur, och förbiser att vi i dag har en global ”utsläppsdiktatur” som håller på att leda mänskligheten till en ytterst farlig situation. Målet för denna ”diktatur” är ekonomisk tillväxt, och verktygen är demokratin och den marknadsstyrda ekonomin som tillsammans har ingått en pakt för att hela tiden höja konsumtionen. Vi utsätts för en flod av reklam och uppmaningar till konsumtion, men miljöproblemen som blir följden av överkonsumtionen tar ingen ansvar för. Det är ett gigantiskt systemfel. Vi kan blunda för det – eller protestera.
I begreppet demokrati ingår inte bara rösträtt och parlamentarisk demokrati, utan också mänskliga rättigheter enligt FN:s konvention, i grunden allas rätt till välfärd, frihet, jämställdhet och jämlikhet. Där står också att de mänskliga fri- och rättigheterna får inskränkas om det behövs för att ”tillgodose det demokratiska samhällets rättmätiga krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.”
Slutligen inskärps att ”ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen”. Vad syftar den globala uppvärmningen till? Och vad menas med ”allmän välfärd”?
Är inte ett stabilt klimat själva grunden för en allmän välfärd på vår planet? I dag vet vi att allt som ger stora koldioxidutsläpp leder till ett försämrat klimat och att varje försämring ökar risken för ostoppbara förstärkningsmekanismer, som i sin tur kommer att leda till vår civilisations undergång. Syftar då inte alla handlingar som leder oss i den riktningen till att ”omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen”? Det verkar ju solklart att de mänskliga rättigheterna inte inbegriper rätten att utplåna mänskligheten, varken för ”en stat, en grupp eller en enskild person”.
Hållbarhet bör alltså stå överst på prioriteringslistan i ett samhälle som menar allvar med demokrati och mänskliga rättigheter. Friheten från miljöförstöring och skenande klimatförändringar är viktigare än friheten att orsaka dessa. Det borde vara självklart men är det inte.
I den svenska grundlagen står det: ”Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.” Gör det allmänna det? I dag främjar riksdag och regering ekonomisk tillväxt över allt annat. Tillväxtmålet, som syftar till en god ekonomi, är alltså överordnat hållbarhetsmålet, som syftar till att överlämna en planet i balans till våra barnbarn. Är det rimligt? Är det förenligt med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna?
Om detta kan man tvista, men mitt svar är nej! Att kalla dem som anser att vi i dag måste prioritera överlevnad framför ekonomisk tillväxt för anhängare av ”grön diktatur” eller ”klimatdespoti”, är både orimligt och ohederligt. De tar ju ställning för den mänskliga rättigheten att slippa ett samhälle som ingen vill ha.
Lika gärna kan vi kalla dagens samhälle för ”utsläppsdiktatur”, då samhället så tydligt premierar den som inte tar ansvar för morgondagen.