Kanske var det starten av Partiet Vändpunkt, som har utdelning av miljöskatter till medborgarna som en central punkt, som skrämde? Eller kanske var det de gula västarna? Förra veckan började i alla fall ledande företrädare i MP plötsligt diskutera en form av basinkomst.

På DN Debatt skrev Per Bolund: ”I Kanada har man nyligen genomfört en sådan reform med en klimatavgift som växlats mot en direkt, rättvis återbäring till medborgarna. Den nya avgiften som införs i Kanada från 2019 kommer att höjas successivt fram till år 2022. 90 procent av intäkterna återförs direkt till medborgarna, resterande 10 procent satsas på exempelvis skolor och sjukhus. Eftersom återbäringen är lika stor för alla kommer den att gynna hushåll med låga utsläpp, särskilt de med små marginaler. Faktum är att 70 procent av hushållen beräknas få tillbaka mer än vad de betalar in. Miljöpartiet är det parti som kan vara drivande i arbetet med en grön skattereform i Sverige baserat på samma tanke.”

Texten kom som en del av Bolunds kampanj för att bli språkrör och kanske var det så enkelt att Bolund kände ett behov av att triangulera mot de konkurrerande språkrörskandidaterna. Niclas Malmberg har till exempel motionerat i riksdagen om just medborgarutdelning. Men så bara några timmar senare kom ett debattinlägg i Aftonbladet från Isabella Lövin med formuleringen ”I Kanada prövas just nu ett system där intäkterna från vissa miljöskatter ger grön återbäring direkt till medborgarna igen. Vi vill utreda möjligheterna att införa ett liknande system i Sverige.”  Miljöpartiets ledning verkar nu alltså vara beredd att göra politik av, eller åtminstone ta politiska poänger på, det som så länge av dem kallats plakatpolitik.

Kanske var det att Gudrun Schyman nu lämnade som partiledare? Kanske var det de positiva resultaten från de finländska försöken? Två veckor innan MP-ledarnas utspel tog i alla fall Fi:s kongress ytterligare steg mot en basinkomst, när de beslutade om en samlad social försäkring med en garantisumma som inte ska kräva motprestation och som inte ska trappas ner tvärt. I mångt och mycket steg mot basinkomst även om de ännu inte vågat släppa ansökningskravet. Dessutom vill Fi nu se ett försök med basinkomst. Något ytterligare försök behöver vi egentligen inte, det har redan gjorts tillräckligt många runt om i världen, men att kräva ett försök brukar vara ett försiktigt steg mot basinkomst och ett försiktigt steg är bättre än inget steg alls.

På senare år har det största partiet som förespråkat basinkomst varit Piratpartiet. Ett parti som för en synnerligen tynande tillvaro. Och kanske är det så enkelt att det är de partier som kraftigt gått bakåt i valen, Piratpartiet, Feministiskt initiativ och Miljöpartiet, och nästan försvunnit, som söker nya frågor att profilera sig på. Eller så är det så att när en fråga är mogen så är det bland de små den börjar spira.

Kanske är nästa steg att de liberala partierna ser vilket ofantligt misslyckande det blev när deras partivän i Frankrike började ta ut en fullt rimlig bensinskatt men lät den finansiera skattesänkningar för de rika. Hur de gula västarna efter det utmanar Macrons makt. Och kanske ser de också hur lyckat det blev när deras vänner i Kanada tog ut en lika rimlig miljöskatt men istället lät den betalas ut direkt till medborgarna.

Kanske kommer flera av arbetslinjepartierna, nu när de första siffrorna från det finländska försöket börjat komma, se att folk lägger sig inte i den av politiker så hatade hängmattan bara för de har sin grundtrygghet säkrad. Andelen i arbete i det finländska försöket blev nämligen inte mindre för dem som fick basinkomst än för dem i kontrollgruppen, ja det blev till och med marginellt fler som var i lönearbete det första året. Samtidigt som de i basinkomstgruppen mådde klart bättre och till och med hade större förtroende för politikerna. Något som borde vara en dröm för politiker som vill hindra bruna högerpopulister från att nå ytterligare framgång.

Kanske är det så att det äntligen våras för basinkomst.