Tiotusentals människor i det slutna Algeriet protesterar mot landets åldrande president. Hård statlig kontroll och traumat från det blodiga inbördeskriget har länge kväst folkliga protester. Men hos Algeriets unga spirar hoppet.– Algeriet styrs av en maffia och vi är trötta på det nu, säger den algeriska journalisten Samira Dehri. ALGERIET Vreden växer. Den senaste veckan […]
Tiotusentals människor i det slutna Algeriet protesterar mot landets åldrande president. Hård statlig kontroll och traumat från det blodiga inbördeskriget har länge kväst folkliga protester. Men hos Algeriets unga spirar hoppet.
– Algeriet styrs av en maffia och vi är trötta på det nu, säger den algeriska journalisten Samira Dehri.
ALGERIET Vreden växer. Den senaste veckan har det visat sig på gatorna, där tiotusentals människor fredligt protesterat mot president Abdelaziz Bouteflika sedan han sagt att han ställer upp för en femte mandatperiod i strid med grundlagen.
Den 81-årige presidenten har redan suttit vid makten i 20 år. Efter att ha drabbats av en stroke 2013 syns han sällan offentligt, och hans fysiska hälsa är höljd i dunkel.
Många misstänker att Bouteflika i själva verket används som en nickedocka för den inflytelserika grupp män som omger honom.
– Algeriet styrs av en maffia, och vi är trötta på det nu. Hela systemet måste bort, säger Samira Dehri till TT.
Inbördeskriget ett trauma
Bristen på politisk transparens har länge varit en källa till missnöje i landet, liksom den utbredda korruptionen. Yttrandefriheten är begränsad, och staten utövar hård kontroll över landets medier.
Men stora demonstrationer är ovanliga. När den arabiska våren svepte över regionen hölls visserligen spridda protester i Algeriet, men de mötte hårt motstånd av polisen, och saknade stöd från den stora massan.
Oviljan kan förstås av landets svåra historia, enligt Hasni Abidi, som är ledare för forskningsinstitutet Cermam, som fokuserar på arabvärlden, i Genève.
Det blodiga inbördeskrig som rasade mellan 1992 och 2002 – och som skördade 200 000 människoliv – ligger fortfarande färskt i folkminnet.
Många algerier är rädda för vad som kan hända om stabiliteten rubbas, säger Hasni Abidi.
– Regimen har varit duktig på att slå mynt av den rädslan. Man har länge sagt att motsatsen till status quo är kaos och krig, vilket har visat sig vara en väldigt effektiv retorik.
Unga en drivande kraft
Argumentet upprepades av premiärminister Ahmed Ouahiya när han tilltalade demonstranterna i ett tal till parlamentet i tisdags. Avgångskrav har riktats även mot premiärministern, som många ser som en medlöpare.
– Algeriet har lidit tillräckligt. Nu behövs lugn och stabilitet, sade Ouahiya, och tillade att valurnorna är det bästa stället att visa sitt missnöje.
Men retoriken klingar för döva öron, speciellt hos landets unga.
Och de utgör en betydande demografisk grupp. Hela 45 procent av den totala befolkningen i Algeriet är under 25 år, och delar inte det trauma från inbördeskriget som äldre generationer bär med sig, säger Hasni Abidi.
– Det är delvis därför vi ser den här rörelsen växa sig så stark nu. Hos de unga är hoppet om framtiden starkare än rädslan för det förflutna.
Resonemanget får gensvar hos Samira Dehri, som hoppas att protesterna kommer att fortsätta.
– Jag ser män, kvinnor och barn som demonstrerar på ett fredligt sätt. Det är verkligen folket som reser sig och säger – det räcker nu. Vi behöver en förändring.
President Bouteflika väntas officiellt presentera sin kandidatur på söndag, den 3 mars.
Fakta: Algeriet