DEBATT Imorgon fredag genomförs klimatmanifestationer runt om i världen. Greta Thunbergs klimataktivism har växt till en global massrörelse. Under #FridaysForFuture samlas människor i tusentals städer och över 100 länder för att världens ledare ska anta en akutplan för klimatomställningen. Det som förenar dessa skolstrejkande ungdomar är insikten om att klimatkrisen är en kris, något som de flesta inte låtsas om. Krisen handlar om smältande glaciärer, extremväder, stigande havsnivåer och arter som utrotas i en aldrig skådad takt. Det går fort nu. Tiden rinner ifrån oss.  

Nu har jag varit invald i riksdagen i snart ett halvår. Och samtidigt som jag försöker förstå hur den politiska jätteapparaten fungerar och styrs, ökar min frustration över hur långsamt det går åt rätt håll. Jag förstår mer och mer, att det svenska parlamentet är designat efter ett samhälle som bara behöver justeras lite till det bättre. Skatter kan duttas med, lagar kan förtydligas. Men att ställa om från grunden? Att reformera banksystemet? Att prioritera andra mål än sysselsättning och ständigt ökad konsumtion i de politiska reformerna? Att tackla miljö- och klimatkrisen innan det är försent?

Vår demokrati är fantastisk och ofta tar vi den för given. Vi måste i alla lägen kämpa för att vitalisera vårt demokratiska system. I det ingår att våga erkänna när processerna styrs av tradition och en fasthållen prestige, snarare än vad som faktiskt måste göras. Reglerna som styr de långsamma parlamentariska processerna är skrivna utifrån en föreställning om att vi har all tid i världen på oss. Men i ljuset av IPCC:s rapport har vi 10-15 år på oss, att ställa om totalt.

Oavsett starka politiska viljor så kommer vi inte hela vägen fram, såvida vi inte erkänner krisläget och snabbspolar alla politiska förslag som har med miljö, natur och klimat att göra. Det behövs en parlamentarisk krisgrupp för miljön. På samma sätt som olika kriser skyndsamt har beretts, som flyktingkrisen och de stora skogsbränderna, så behöver klimat- och miljöpolitiken behandlas som den katastrofala kris vi faktiskt befinner oss i. Oavsett vad klimatförnekare påstår så står mänsklighetens framtida levnadsvillkor på spel.

Vi har inte tid med parlamentariska låsningar och partipolitiskt käbbel. Hela Sveriges riksdag måste prioritera och snabbehandla frågorna. Miljön berör oss alla, oavsett var man befinner sig på höger-vänster-skalan. Vi har sedan 1 januari en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd på plats. Det glädjer mig att Januariavtalet innehåller en överenskommelse om att all relevant lagstiftning ska ses över så att den är i linje med klimatlagen med tillhörande mål. Men jag vill gå ytterligare ett steg längre. Klimatlagen bör tillämpas kompromisslöst och klimatrådet bör få frågorna på sitt bord för snabb behandling. Politiker är ofta kvicka med att ropa efter en kriskommission när något havererar. Nu är det viktigare än någonsin, att höja rösten för en kriskommission för miljön!