När regeringen förhandlades fram var en av de viktigare frågorna vad som skulle hända med den tillfälliga lagen. Förutsättningarna för att något bra skulle hända var egentligen rätt goda. S behövde stöd av såväl Centern och Liberalerna som Miljöpartiet. C som gick till val på att de stod emot SD och deras migrationspolitik hade kunnat gå ut lika hårt i migrationsfrågan som man gjorde i marknadsliberala frågor. Men det valde man att inte göra.

Liberalernas hållning i migrationsfrågor har alltid varit rätt dubbel. Dels drev de på för att begränsa uppehållstillstånden till tillfälliga, dels har de varit väldigt aktiva till förmån för familjeåterförening. Men i förhandlingarna med regeringen tvingade de plötsligt igenom sin språktest för medborgarskap. Hur de andra kunde gå med på det är för mig obegripligt, men när L plötsligt får igenom en sådan fråga förstår man var de valde att lägga krutet.

Till slut kommunicerade i alla fall Annie Lööf ut att de och Miljöpartiet hade lyckats tvinga S till stora eftergifter. Tillfälliga lagen skulle förvisso förlängas men gruppen ”alternativt skyddsbehövande” skulle ges rätt till familjeåterförening och regeringen skulle driva frågan om en ny humanitär skyddsgrund i de kommande blocköverskridande förhandlingarna.

Nu har regeringen skickat ett förslag i enlighet med överenskommelsen på remiss, och kritiken är massiv. Förvaltningsrätten i Malmö saknar en grundligare analys av förslaget och dess konsekvenser. Diskrimineringsombudsmannen befarar en situation där lagar som stiftas för att vara temporära i extraordinära situationer normaliseras och förlängs så att de kommer att användas i situationer som de inte alls var avsedda för.

När den temporära lagstiftningen nu förlängs ytterligare två år står det klart att ingen utvärdering har gjorts (den lyckades S förhandla bort mot gymnasielagen förra året). Man har ingen aning om ifall en återgång till den ursprungliga lagen alls skulle påverka mängden asylsökande som kommer till Sverige.

Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar visar tvärtom på ett övertygande sätt att det sannolikt är andra faktorer som lett till att färre flyktingar sökt sig till Sverige. Innan lagen trädde i kraft hade möjligheterna att ta sig till Europa i allmänhet och till norra Europa i synnerhet redan kraftigt begränsats. Dels genom avtalet med Turkiet som gjorde att Turkiet på ett aktivt sätt stängde ner gränserna, men också genom att länder som Balkanländerna, och i princip bland annat Sverige, stängde sina gränser helt.

Men man vet inte heller hur lagen har slagit mot vare sig de vuxna eller de barn som drabbas.

Barnombudsmannen avstyrker förslaget i sin helhet och konstaterar att det inte bara saknas ett barnrättsperspektiv i utredningen utan också att det inte gjorts någon analys av hur förslagen står mot barnkonventionen i sin helhet, som görs till svensk lag nästa år (ledtråd: de stämmer dåligt överens med den). På punkt efter punkt visar BO att regeringen borde ha tänkt om redan innan de skickade ut förslagen på remiss. Det går inte att hävda att man har barnens bästa för ögonen när man konsekvent har temporära uppehållstillstånd för barn. Det går inte, med barnens bästa för ögonen, att argumentera för att man inte längre har vare sig synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter som grund för uppehållstillstånd.

BO kritiserar vidare att alternativt skyddsbehövande och flyktingar per automatik får kortare uppehållstillstånd än kvotflyktingar. Även om det är positivt att familjeåterförening åter blir tillgängligt för alternativt skyddsbehövande så är det helt orimligt att ha med försörjnings- och husrumskravet för dem som väntar mer än tre månader med att ansöka.

Amnesty och Röda korset avstyrker samstämmigt, på grund av de stora konsekvenserna den tillfälliga lagen haft på enskilda flyktingar. UNHCR konstaterar att antalet asylsökande 2018 var i linje med 2005 och ber Sverige att inte förlänga lagstiftningen.

Med så massivt motstånd önskar man att regeringen lyssnar på kritiken, tänker till och tänker om. Den temporära lagen är dåligt utredd, dåligt uppföljd, sannolikt inte speciellt effektiv, drabbar barn som inte kan få den trygghet de behöver, motverkar integrationen, gör det hart när omöjligt att bli svensk medborgare (för att bli svensk medborgare behöver man ha permanent uppehållstillstånd eller vistelserätt), bryter ner människor, utvisar människor som borde få stanna och är inte kompatibel med barnkonventionen. Situationen är ohållbar, den är orimlig. Regeringen måste backa.