KRÖNIKA | Det fanns en tid, för inte så länge sedan ändå, då alla partier ville vara miljöpartier. Men det var då. Nu gör Vänsterpartiet upp med Kristersson och Busch och ihop med Åkesson driver de igenom sänkt bensinpris och mer olja från Putin i dieseln.
Missförstå mig rätt. Prischocken på flera varor, däribland bilbränsle och el, måste mötas med politik. Men att bara sänka bränslepriserna och ge bidrag till den som använder mest el och äger bil – det ger ju mest till dem som redan har mest. Bättre vore kraftiga höjningar av ersättningarna som når fram till alla med små marginaler, eller varför inte fördela det staten får in i ökade skatteintäkter när priserna stiger direkt till alla låginkomsthushåll?
Jag skriver en arg uppdatering på Facebook där jag frågar mig vilket vänsterparti jag egentligen gillar mest. De som skrek högst i miljöfrågorna, men sedan ofta glömde bort miljön när dörren till förhandlingsrummet stängts. Eller de som är öppna med att de inte bryr sig om klimatet.
Jag fick så klart arga svar. Helt i sin ordning. Men några svar från vänsterpartister kan jag inte riktigt smälta.
De ville förklara för mig att det inte är någon fara med sänkt koldioxidskatt, för det spelar ju ingen roll vad lilla Sverige gör för klimatet. Som om inte Sverige vore ett av länderna som både förbrukar och släpper ut mest.
Även om klimatfrågan är global, så finns inga globala utsläpp. Det finns alltid en skorsten eller ett avgasrör någonstans.
Även om klimatfrågan är global, så finns inga globala utsläpp. Det finns alltid en skorsten eller ett avgasrör någonstans. De tre största klimatbovarna i världen är Kina, USA och EU. EU består av 27 länder varav 6 är stora och 21 är mindre, som Sverige. Om idén är att små länder inte behöver göra något är på allvar så betyder det att inte bara Sverige kan upphöra med sitt klimatarbete, utan också Finland, Belgien, Irland, Österrike och en rad andra länder. Sammanlagt bor bortåt 140 miljoner människor inom EU i länder som då kan brassa på som vanligt.
Detsamma gäller så klart också en rad länder utanför EU. Sydkorea, Taiwan,
och Nya Zeeland – alla kan svära sig fria från ansvar. Även de stora länderna inom EU är globalt sett ganska små. Europas industriella motor Tyskland står inte ens för tre procent av utsläppen, Polen för en procent.
Tänker man att små utsläpp inte har någon betydelse finns det i princip bara Kinas och USA:s kvar. Men Kinas utsläpp är till stora delar också våra utsläpp. Hälften av den kinesiska ekonomin utgörs av export. Det betyder att utsläppen som uppkommer när varor tillverkas där, egentligen är på vår nota.
I USA har åtta av tio delstater färre invånare än Sverige. De som har högst utsläpp per invånare, Wyoming och North Dakota, har inte ens en miljon invånare var. Deras utsläpp blir totalt sett därför ganska små.
Av de 20 amerikanska delstaterna med högst utsläpp per invånare är 18 mindre än Sverige. Varför skulle de bry sig om alla andra låter bli?
Sanningen är att globalt sett finns det inga stora utsläpp, bara ett de små utsläppens tyranni som tillsammans skapar ett stort klimatproblem. Antingen tar vi itu med dem, eller så gör ingen det.
Min dotter har upptäckt biblioteket. Där snackar vi träffsäker skattesubvention. Av bildning!
Jag skulle behöva en subventionen för att kompensera stigande kaffepriser.
