Hemma i Hongkong är han efterlyst av de Pekingtrogna myndigheterna. I exil försöker protestledaren Finn Lau få omvärlden att reagera. Han förespråkar ett slags brända jordens taktik.
– Sverige skulle kunna stå för det stora genombrottet, säger han till TT.
Finn Lau har bott i London sedan snart tre år tillbaka. Senast han var hemma i Hongkong, på nyårsdagen 2020, var han en i mängden av människor som greps i en av många massdemonstrationer för demokrati i Hongkong. Sedan dess har Peking stärkt greppet om det tidigare i hög grad självstyrande stadsområdet.
Lau har knappt kontakt med vänner som är kvar, då han befarar att de ska ”bli gripna eller få sina bankkonton frysta”.
– En personlig uppoffring är att jag kände mig tvingad att skilja mig från min ex-fru, då jag var rädd att hon eller hennes familj skulle drabbas av konsekvenser, säger 28-åringen till TT under ett besök i Stockholm.
Om han återvänder till Hongkong räknar han med att bli gripen. Som en av flera förgrundsfigurer i den demokratiska proteströrelsen har han blivit anklagad för omstörtande verksamhet, samtidigt som hans personliga uppgifter har publicerats i Pekingtrogna medier.
Fortsätter utomlands
I Stockholm är Finn Laus mål att blåsa liv i Hongkongfrågan. Han ska träffa en grupp riksdagsledamöter, med hopp om att de ska starta en särskild riksdagsgrupp. Efter de senaste årens proteströrelser har många Hongkongbor gått i exil. Dessa vill Lau engagera på nytt i en bred offensiv. Förra året organiserade han en kampanj som iscensattes i 53 städer i 23 olika länder.
– Det är så Hongkongs demokratirörelse fortsätter att verka. I Hongkong är det helt omöjligt att arrangera någon protest nu, säger Finn Lau.
–Vi väntar på att det ska komma en möjlighet, ett genombrott, för ännu en folklig resning.
Lau är upphovsman till protestdoktrinen ”Lam chau”, vilket har den ungefärliga innebörden ”om vi ska brinna så ska ni också brinna”.
I praktiken handlar det om att få omvärlden att isolera finanshubben Hongkong – för att straffa Kina.
”Kan ändra spelplanen”
Protestledaren föreslår i första led sanktioner enligt den så kallade Magnitskijlagen, som EU har en variant av. Med den kan straffen riktas mot enskilda som misstänks ha haft del i till exempel människorättsbrott eller förtryck.
– EU har i dag sanktioner mot ett antal kinesiska tjänstemän, men inga av dem har någon koppling till Hongkong, säger Finn Lau.
Han beskriver Sverige som ett pionjärsland när det gäller att sätta ned foten mot Kina, som när man har markerat mot aggressiva utspel från den kinesiska ambassaden i Stockholm.
– Jag uppfattar att svenskar är medvetna om den aggressiva och hårdföra diplomati som riktas mot olika europeiska länder, säger Lau.
– Det vore bra om Sverige kunde fortsätta vara pionjären. Om Sverige eller något annat EU-land lägger sanktioner mot Hongkong så kan det ändra den politiska spelplanen där helt.
Bredare påtryckningar ökar också möjligheten att den fängslade svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai någon gång släpps, framhåller Finn Lau.
Motvillig i T-banan
Sverige bör också börja väga in människorätts- och säkerhetsfaktorer vid upphandlingar, anser Lau. Han pekar på att ett bolag med koppling till Kinas kommunistparti fick säkerhetsuppdrag på Arlanda tidigare i år.
För Lau personligen tar det emot att behöva åka tunnelbana i Stockholm. Han och många andra aktivister bedömer att Hongkongbolaget MTR, som driver den lokala tågtrafiken i Stockholm, har hjälpt myndigheterna i Hongkong att kväva protester.
Protestledaren har ett ärr vid höger öga. 2020 blev han överfallen och brutalt misshandlad av tre män i sitt hemkvarter i London. Han känner sig ”99,9 procent” säker på att gärningsmännen hade kinesiskt uppdrag.
Finn Lau är likväl optimist. Han spår att det bara är en tidsfråga, säg tio år, innan kommuniststyret i Kina kollapsar.
En del aktivister från Hongkong säger sig ha gått i exil för evigt, men jag säger att jag sitter i exil på kort eller medellång sikt.
Bakgrund: Det nya läget i Hongkong
Hongkong är ett område på Kinas södra kust som består av många små öar – och en världsmetropol av stor ekonomisk betydelse. Där bor fler än sju miljoner människor.
Det var en brittisk koloni i 155 år, men 1997 lämnades det över till Kina. Då blev det en ”särskild administrativ region”, med stort självstyre. Enligt överlämningsavtalet skulle öppna Hongkong vara en del av kommunistiska Kina enligt formeln ”Ett land, två system”.
Kina åtog sig att under 50 års tid garantera ett liberalt ekonomiskt system, medborgerliga rättigheter och ett oberoende rättsväsende i Hongkong. Kina skulle sköta Hongkongs utrikespolitik och försvar.
Regeringschefen i Hongkong utses av Kinas regering i Peking. Under 2010-talet växte dock kraven på utökad demokrati bland Hongkongborna. Kinas kommunistregering föreslog ett nytt system där den själv skulle få sålla bland alla kandidater i en särskild process. Det utlöste de så kallade paraplyprotesterna där mängder av människor ockuperade affärsdistriktet Central med krav om fria val.
2017 tog den Pekingvänliga Carrie Lam plats som chefsminister, den högsta politiska posten i Hongkong.
2019 utlöstes massprotester med hundratusentals deltagare mot ett lagförslag som skulle göra det möjligt att utlämna misstänkta brottslingar till Fastlandskina, vilket många befarade skulle drabba regimkritiker. Förslaget slopades till sist, men demonstrationer för demokratisering fortsatte.
Sommaren 2020 införde Kina en ny nationell säkerhetslag för Hongkong, i syfte att ”skydda rikets säkerhet”. Den förbjuder separatism, omstörtande verksamhet, terrorism och samröre med främmande makt eller andra utländska parter som uppfattas kunna hota Kinas säkerhet.
Under månaderna som följde greps och dömdes mängder av demokratiaktivister som deltagit i protesterna, liksom många andra journalister, jurister och studenter.
Senare samma år tog Kina kontroll över valsystemet genom att rakt av bestämma att endast personer som är lojala med kommunistpartiet får ha politiska ämbeten.
Källa: Utrikespolitiska institutet, Nationalencyklopedin.
