Gång på gång har regering och riksdag visat att det går att göra stora omställningar snabbt när kris råder. För att bekämpa covid-19 togs minst sagt radikala beslut om att begränsa människors rörelsefrihet. För att rädda jobb och ekonomi sköt man till 80 miljarder kronor enbart i stöd till regioner och kommuner, stöd vid korttidsarbete och sjuklönersättningar.

Efter Rysslands invasion av Ukraina har regeringen lagt förslag om att öka försvarsbudgeten med 40 miljarder kronor och målsättningen att försvarskostnaderna ska uppgå till 2 procent av BNP. En ökning med 108 miljarder kronor årligen.

Det är bra och viktigt att behandla en kris som en kris. Särskilt om den hotar vår existens. Därför är det hoppfullt att de radikala och omvälvande förändringar som absolut måste till för att rädda jorden från klimatkollaps faktiskt verkar vara möjliga att genomföra. Politiska ledare har förmågan att agera med kraft och beslutsamhet.

Och det behövs. Nya negativa klimatrekord slås hela tiden. Det handlar framför allt om värmerekord och torka, översvämningar och stormstyrkor. Det kostar i både människoliv och enorma ekonomiska förluster när skördar förstörs, skogar brinner upp, samhällen sveps med och infrastrukturer slås sönder. Enligt Bloomberg kostade de 10 värsta klimatkatastroferna förra året 1 550 miljarder kronor. Då är endast försäkrade förluster medräknade.

Den samlade forskningen har i IPCC-rapporterna slagit fast att klimatförändringarna inte längre handlar om framtidsscenarier utan att de pågår här och nu. Drygt 3,6 miljarder människor bor i områden som är mycket sårbara för klimatförändringarna. De behöver ta vägen någonstans om deras områden blir obeboeliga. Migrationsströmmar leder till konflikter. Konflikter leder till umbäranden och försvagade samhällen som har ännu mindre kapacitet att hantera klimatkatastrofer.

IPCC-rapporterna menar att världen har möjlighet att agera och stoppa scenarier som skulle innebära slutet för världen som vi känner den. Framför allt poängterar man att länder måste arbeta med att förebygga och bygga upp motståndskraft – resiliens – för att vara förberedda. Och. Världen måste arbeta tillsammans eftersom det är enda vägen framåt. Det innebär att man måste hjälpas åt. De som kan måste göra mer och visa solidaritet med de länder och människor som drabbas värst. De allra flesta av dem finns i utvecklingsländerna.

Inte lätt men hoppfullt och genomförbart! Vad gör Sverige då? Jo, regeringen lägger fram förslag om att minska miljö- och klimatbudgeten med över 14 miljarder och att minska biståndsbudgeten med över 9,2 miljarder för att räkna av den mot vårt eget flyktingmottagande. Det är alltså bistånd som skulle gå till att stötta demokrati- och katastrofarbete och förebyggande klimatarbete.

Det här sveket är så enormt att det är ofattbart.