”Livet kan bara förstås baklänges, men det måste levas framlänges.” Orden är den danske filosofen Sören Kirkegaards, men ju mer jag följer utvecklingen av kriget i Ukraina och debatten kring det svenska Nato-medlemskapet blir det uppenbart att vi både struntar i lärdomar från det förflutna och vårt agerandes betydelse för framtiden.

Händelser uppstår inte bara ur tomma intet och när det gäller Ukraina och Rysslands invasion är det nödvändigt att reflektera kring vad som händer när kriget är slut. Hur ska Ukraina byggas upp? Vilken blir Rysslands roll i världen i framtiden? Och vilka effekter får ett utvidgat Nato för stabiliteten i Europa och globalt?

Med Kuba och landets 1900-talshistoria som utgångspunkt vill jag belysa vad jag menar. Verkligheten är betydligt mer komplex än vad den först synes vara.

Revolutionen i Kuba 1959 är, alldeles oavsett vilken åsikt man har om denna, ett bra exempel om man vill studera hur en rad olika skeenden först löper samman i ett årtal och en händelse för att sedan åter sprida ut sig i konsekvenser som vi fortfarande märker av.
Ofta hanteras revolutionen som något isolerat som inträffade i Kuba 1959, men lika mycket var den en avslutning på en serie händelser.

Kuba blev självständigt från Spanien 1902, men i mångt och mycket styrdes landet från Washington där man i första hand brydde sig om billigt socker och möjligheten att, utan hemlandets restriktioner, förlusta sig med spel, alkohol och prostituerade i Havanna. Om någon politiker dök upp som hotade USA:s dominans såg man snabbt till att utmanövrera denne. Demokratin och kubanerna struntade man däremot i. Så var det fram till 1959 när Fulgencio Batista störtades.

I Guatemala var man sedan 1944 för första gången en fungerande demokrati med två presidenter – Juan José Arévalo och Jacobo Árbenz – som även brydde sig om urbefolkningen och deras rättigheter. Allt såg bra ut till den utlovade jordreformen skulle verkställas. Den hotade United Fruits intressen i Guatemala och 1954 iscensattes en USA-stödd kupp, landet blev åter en diktatur och ett inbördeskrig som ledde till ett folkmord på mayafolket drog i gång.

Några år innan statskuppen i Guatemala hade medicinstudenten Ernesto Guevara börjat utforska, först sitt eget hemland Argentina, och sedan hela kontinenten, och blivit djupt berörd av den fattigdom och de orättvisor han mötte.

Ernesto Guevara, naturligtvis mer känd som Che, begav sig till Guatemala och den i omvärlden hyllade demokratiska utveckling som pågick där. Och om Che nu någon gång trott på demokratin så dog denna tro definitivt när allt positivt som uppnåtts gick om intet när USA:s spratteldocka Castillo Armas kom till makten 1954 som en garant för United Fruits fortsatta vinster.

Resten är historia. Från Che Guevaras möte med Fidel Castro i Mexiko, över revolutionen till Kubas närmande till Sovjet och landets betydelse i det kalla kriget där den ekonomiska blockaden fortfarande lever kvar som ett sorgligt minne.

Ett möjligen omständligt, men likaväl nödvändigt, resonemang för att nå fram till det som är min poäng.

För att förstå det som sker i Ukraina idag måste vi reflektera över allt från Ukrainas historia, Vladimir Putins väg till Kreml via Sovjetunionens storhetstid och maktspelet under kalla kriget till den världsordning vi har idag med ett Nato som flyttat fram sina positioner och ett Kina som spelar en allt större roll i den globala ekonomin.

Och när vi väl gjort detta behöver vi på allvar tänka igenom vad det är för en fred vi vill ha den dag när kriget är över och vi inte bara har ett sönderbombat Ukraina att ta hänsyn till utan dessutom ett utfruset Ryssland, förhoppningsvis utan Vladimir Putin, som ska staka ut sin framtid när domarna över begångna krigsbrott fallit och storleken på krigsskadestånden bestämts…

Exemplen på felavvägda fredsavtal i det förgångna är många och det mest klassiska är nog det i Versailles från 1919. De hårda villkoren för första världskrigets förlorare Tyskland minskar förstås på intet sätt Adolf Hitlers och nazisternas ansvar för de osannolika grymheter som begicks innan och under andra världskriget, men man måste likaväl ställa sig frågan om det varit möjligt för en sådan som Hitler att komma till makten utan den hämndlystnad som Versaillesfreden väckte hos den tyska befolkningen.

Så för att återknyta till Kirkegaard kan man alltså bara förstå livet baklänges. Det hindrar emellertid inte att man kan lära sig av det som varit för att begripa vad som pågår och därmed skapa bättre förutsättningar för framtiden.

När det gäller kriget i Ukraina är det dessutom en rad andra parametrar som spelar in, eftersom varje dag som kriget pågår är ett förlorad dag för klimatet, för miljön och för den biologiska mångfalden, samtidigt som de vapen som nu tillverkas i allt snabbare takt är ett kvardröjande hot mot den framtid som för närvarande inte alls ter sig lika lovande som den gjorde alldeles nyss.