SPORT/ÖVERGREPP | Omfattande sexuella övergrepp inom en rad olika sporter, på olika nivåer och i olika delar av världen har skakat sportvärlden under många år. För ett par år sedan beslutade det internationella fotbollsförbundet Fifa att två tidigare ordförande för fotbollsförbund – Yves Jean-Bart i Haiti och Keramuudin Karim i Aghanistan – skulle förbjudas från att syssla med fotboll i alla former för resten av sina liv. Detta efter att hade utnyttjat sina positioner för att begå sexuella övergrepp mot flera damspelare i sina respektive förbund.

Sportvärlden är långt ifrån den enda sektorn där sexuella övergrepp begås eller där sexuell utpressning är utbredd men sportvärlden är särskilt sårbar för den typen av övergrepp och maktmissbruk då idrottsklubbar och sportorganisationer är privata, har stor autonomi, liksom ofta dålig transparens. Ofta finns också brister vad gäller regelverk för att förhindra, upptäcka och förebygga sexuell utpressning.

En annan förklaring till varför sportvärlden är en riskzon för sextortion är att relationer mellan idrottare och deras tränare, som ofta är män, karaktäriseras av olika former av närhet – i vissa sporter är fysisk närhet en förutsättning vilket kan utnyttjas av en förövare att gå över gränser. Ofta utövas också sport utan tillsyn vilket ytterligare underlättar för förövare och sexuell utpressning utövas i en rad sammanhang, i omklädningsrum, på resor, i tränarens bil eller hem, eller i samband med sociala tillställningar.

”Globalt mönster”

Enligt Transparency International är korruption att ”utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning”. Sexuell utpressning, ”sextortion” på engelska, är ett begrepp som först togs fram av organisationen the International Association of Women Judges som en form av maktmissbruk när en person utnyttjar sin maktposition för att utkräva sexuella tjänster. Det måste alltså både finnas en form av sexuell exploatering och ett maktmissbruk där den sexuella tjänsten är den så kallade valutan för att det ska betraktas som sextortion.

Under ett seminarium som arrangerades av Transparency International nyligen med anledning av organisationens nya rapport On your marks, set…stop! Understanding and ending extortion in sport deltog bland andra Nancy Hendry som är senior rådgivare på International Association of Women Judges. Hon välkomnade rapporten som hon menade visar hur sammanflätade olika frågor är:

När the International Association of Women Judges först tog fram begreppet sextortion var en avgörande insikt att vi inte hade att göra med individuella fall av missgärningar, vi hade att göra med ett mönster, det var ett globalt mönster och det var ett genomgripande mönster, och faktorerna som är fördelaktiga för sexuell utpressning är väldigt lika över många sektorer, sade Nancy Hendry under seminariet.

”Transparens saknas”

Human Rights Watch har granskat sexuella övergrepp och sextortion inom flera olika sporter och i olika länder och människorättsorganisationens chef för globala initiativ Minky Worden deltog också på Transparency Internationals seminarium. På frågan om vad sporten måste göra för att få till stånd en bättre styrning och förhindra sextortion pekade hon bland annat på att sportvärlden i mycket högre utsträckning måste följa FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter.

– Problemet med sexuell utpressning inom sporten handlar om dålig styrning, sade Minky Worden och fortsatte:

–  Jag tror att det är väldigt viktigt att den nya standarden är FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter.

Sportvärlden måste, menade hon, precis som företagsvärlden i stort, göra risk- och konsekvensanalyser för mänskliga rättigheter för hela sin verksamhet och få både rapporterings- och kontrollmekanismer på plats. Dessutom måste de som utsätts för sexuella övergrepp inom sporten få kompensation och rättshjälp och idrotten måste också anamma ett traumacentrerat förhållningssätt i relation till sexuella övergrepp, menade hon.

Enligt Human Rights Watch rapporter kring sextortion inom sporten är många av de som utsätts unga och sårbara. Det är vanligt att övergrepp börjar ske i samband med uttagningar till nationella landslag, vanligtvis när idrottaren är i tonåren och förövaren kan vara en förbundsordförande en tränare eller en läkare som finns i närheten av idrottaren. Dessa personer kan använda sin ställning för att kräva sexuella tjänster för att idrottaren inte ska berövas möjligheten att avancera inom sin sport till exempel.

– Det viktigaste är att sätta överlevarnas röster i centrum, att lyssna till dem för ofta innebär utrednings- och rättsprocessen en ny traumatisering, och utsätter dem för hot från ledare inom den sport där de har blivit utsatta för övergrepp, säger hon och betonar vikten av ett fungerande och tillgängligt system för att rapportera övergrepp.

Dessutom är det nödvändigt med ökad transparens – något som också återfinns bland FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, menade Minky Worden och pekade på att detta saknas även i de uppmärksammade fallen kring fotbollsförbunden i Haiti och Afghanistan:

– För tillfället har vi ingen som helst transparens kring de här fallen, inte ens när två ordförande för nationella fotbollsförbund förbjuds från sporten på livstid och bötfälls med en miljon dollar finns det någon meningsfull transparens om vad tillgången till rättvisa är för offren.

* * *

LÄS ÄVEN
Fotbollsförbund skyddade inte barn inom idrotten
Dakarrallyt kritiseras av människorättsorganisationer