SYDKOREA |  – Välkommen till sista utposten av kalla kriget, utbrister den svenske majoren.

TT:s utsända har åkt tunnelbana från Seoul till slutstationen Munsan. Mobiltäckningen dör när vi eskorteras in i ett landskap som påminner om en idyll med odlingsmark, skog, gröna berg.

Per Thulin är en av fem svenska officerare här på uppdrag av Neutrala nationernas övervakningskommission (NNSC). Gruppen bor och arbetar inne i byn Panmunjom – en unik plats där både Nord- och Sydkorea verkar innanför den demilitariserade zonen, DMZ, som namnet till trots löper längs världens mest befästa gräns. Norr om gränsen står en miljon soldater redo, söder om står en halv miljon.

Vi åker under sprängbroar, som vid krig exploderar och omöjliggör framkomligheten. Nej, Per Thulin skulle inte ge sig ut på en löptur i naturområdet.

– Det ligger minor överallt.

Hörde explosion

En söndag nyligen var han ensam på det svenska lägret när han plötsligt hörde en explosion.

– Det var inte en liten smäll. Jag var beredd att gå ner i bunkern. Men eftersom det bara kom en smäll förstod jag att det måste varit en mina som sprängts. Jag skrev en rapport.

Tjugo minuter och flera kontrollposter senare svänger vi in på NNSC, ett prunkande område med kupoltältsformade hus som det står T på.

– T för temporärt, förklarar generalmajor Anders Callert, Sveriges delegationschef för NNSC.

Tanken var att ett fredsavtal skulle förhandlats fram kort efter vapenstilleståndsavtalet 1953. Men snart har sjuttio år gått utan ett slutligt avtal. NNSC består av fem svenskar och fem schweizare, som har till uppgift att övervaka att vapenstilleståndsavtalet följs på den sydkoreanska sidan.

– Det är Sveriges längsta mission i utlandet, säger Anders Callert, inte utan stolthet.

– Vi inspekterar att Sydkoreas och USA:s gemensamma militärövningar är av defensivt eller avskräckande slag och lämnar in opartiska rapporter. Vår opartiskhet och transparens är mycket uppskattad, men tyvärr är det bara på sydsidan som NNSC opererar idag.

Enstaka möten

Initialt hade NNSC samma upplägg på nordsidan, där Tjeckoslovakien och Polen övervakade att den nordkoreanska sidan följde avtalet. Men efter Tjeckoslovakiens delning 1993 upphörde rollen i NNSC. Några år innan Polens Natomedlemskap 1997 tilläts de inte längre att verka inom Nordkorea, och landet deltar i dag endast vid enstaka möten inom NNSC, då på sydsidan.

En ofrånkomlig fråga är hur förenligt NNSC är med ett Sverige i Nato. Går det att fortsätta som neutral övervakare?

– Ja, absolut. De neutrala länderna enligt vapenstilleståndsavtalet var de som inte deltog i kriget med stridande förband, vilket inte påverkas av ett Natomedlemskap. Man kan se det som att Sverige lånar ut fem officerare som övervakar att stilleståndsavtalet följs, säger generalmajoren, men tillägger senare:

– Attityden från nuvarande Natoländer kanske ändras inledningsvis, men sedan skulle de troligen inse att vi inte är här i rollen som ett Natoland, utan att vi oberoende och opartiskt kommer att följa stilleståndsavtalet.

En gångbro bort ligger en av de mest laddade platserna i världen, som sedan undertecknandet av stilleståndsavtalet har varit skådeplatsen för fortsatta förhandlingar mellan nord och syd. Presidenter och statschefer på besök i Sydkorea har flitigt rest hit och fotograferats medan beväpnade nord- och sydkoreanska soldater stått öga mot öga.

Hoppet om ett fredsavtal och kärnvapenavveckling har aldrig varit större än när Nordkoreas ledare Kim Jong-un och Sydkoreas president Moon Jae-in 2018 klev över betongtröskeln.

Tre minuters möte

Sedan drogs järnridån hastigt ner. Det blev iskallt igen.

Vi går in i NNSC:s konferensbarack, genom dörren på den sydkoreanska sidan. Ett avlångt konferensbord mitt i rummet visar gränsen mellan länderna. På andra sidan bordet är Nordkorea, med en dörr ut i det slutna landet.
Varje tisdag klockan 10 sitter den svenska och schweiziska NNSC-delegationen vid detta bord och håller ett formellt möte på tre minuter.

– Vad mycket symbolik, tänkte jag i början, säger Anders Callert.

– Men det har ett värde. Det visar att vapenstilleståndsavtalet är viktigt. Vi är en opartisk, trovärdig observatör. Det vi gör är värdefullt, det skapar stabilitet.

Om det är något NNSC önskar är det att Nordkorea åter ska acceptera NNSC:s verksamhet på sin sida, öppna dörren och komma tillbaka in i mötesrummet. Men dörren till Nordkorea har varit stängd sedan 1995. Rapporterna som NNSC lägger i Nordkoreas postfack efter mötet varje vecka hämtas aldrig.

På väg tillbaka till svenska lägret säger Anders Callert med blicken mot de gardinförsedda fönstren på norra sidan av betongtröskeln:

– Men vi vet att de vet vad som gäller.