UGANDA | Lawrence Akena, 32, föddes med microcefali, som gör att tillväxten av hjärnan störs under fosterstadiet och att barnet föds med ett onormalt litet huvud. På grund av sin skada fick han aldrig gå i skolan eller lära sig något yrke. Det bidrog till att han och hans mamma Lili Iram länge levde i extrem fattigdom utanför den lilla staden Kamdini i norra Uganda.

– Lawrence brukade gå hemifrån tidigt på morgonen bara för att hänga nere i centrum. Ibland stannade han där ända fram till att jag hämtade hem honom sent på kvällen, berättar Lili Iram, 76 för IPS.

Efter att han kom med i ett projekt för inkludering av personer med funktionsnedsättning har dock livet helt förändrats för den lilla familjen.

Satsningen DIG, som drivs av organisationerna Brac, Humanity and Inclusion samt den lokala kvinnoorganisationen NUWODU, är inriktad på ett antal distrikt i norra Uganda. Målet är att personer med funktionsnedsättning ska få sina grundläggande behov uppfyllda genom möjligheten till en egen försörjning, samt att de ska få bättre ekonomiska kunskaper och ett större socialt liv.

Egen boskap

Genom satsningen har Lawrence Akena fått möjlighet att försörja sig genom att föda upp egen boskap – vilket i sin tur har inneburit en väg bort från fattigdomen och exkluderingen.

– Vi har fått stort stöd genom projektet. Tidigare hade vi inte någon egen kossa, och inte eller några getter eller kycklingar. Numera ägnar min son all sin tid åt att ta hand om boskapen, berättar Lili Iram.

Derick Baguma, som arbetar för Brac inom projektet, säger att möjligheten att föda upp egna getter och kycklingar kan hjälpa människor att lämna den extrema fattigdomen bakom sig. Han arbetar inom satsningen med att ge stöd till personer med funktionsnedsättning – och  enligt Derick Baguma har många blivit helt förändrade efter att de fått chansen till en egen försörjning.

Lili Iram säger att målet nu är att se till att familjens intäkter ska kunna säkra sonens framtida försörjning. Av det skälet är de båda medlemmar i en lokal spara- och lånagrupp, där byborna gemensamt bygger upp ett kapital som medlemmarna sedan kan låna från i samband med kriser eller vid behov av investeringar.

– Jag har hela tiden drömt om att kunna bygga upp något för min son, men tidigare hade jag inget stöd. Nu hoppas jag att vi ska kunna köpa en bit mark som en framtida försäkring för honom, med hjälp av de pengar vi sparar inom gruppen, säger hon.

Att se resultaten

Derick Baguma betonar hur viktigt det är att personer med funktionsnedsättning inkluderas i alla satsningar som genomförs.

– Vi borde inte enbart titta på utgifterna utan också på resultaten – vilka effekterna blir, konstaterar han.

En statlig studie visar att ugandiska familjer där minst en person har en funktionsnedsättning också har betydligt större utgifter än andra familjer – och att dessa familjer därför är i särskilt stort behov av insatser för att de inte ska falla efter ännu mer.

Inom projektet DIG ingår även olika former av stöd till anpassningar och hjälpmedel för personer med särskilda behov. Det kan handla om att bygga om toaletter och entréer för personer med funktionsnedsättning, men också om att se till att personer får tillgång till välfungerande proteser.

Denis Aboke, som också bor nära staden Kamdini, förlorade sitt ena ben för 18 år sedan. Först nu har han, tack vare projektet, fått tillgång till en benprotes som gjort det möjligt för honom att kasta sina gamla träkryckor.

– Efter att jag hade tvingats amputera benet på grund av cancer blev jag helt oduglig. Jag kunde inte ens gå ut på åkern. Men numera kan jag delta i jordbruksarbetet igen och bidra till familjens försörjning, berättar han för IPS.

Mycket arbete återstår

Genom projektet har Denis Aboke också fått en dieseldriven spannmålskvarn, som gett honom en del inkomster. För egen del ser han betydligt ljusare på framtiden i dag. Men Denis Aboke menar att det återstår massor av arbete att göra i det tidigare krigsdrabbade norra Uganda.

– Ingen bryr sig om personer med funktionsnedsättning. Många har skadats av landminor, men de lokala hälsovårdscentralerna erbjuder inte någon hjälp, säger han.

Han fick tack vare projektet sin protes utprovad vid sjukhuset Gulu, som tar emot patienter både från Uganda och Sydsudan. Ortopeden Senvume Kavuma Abbey, som arbetar vid sjukhuset, säger till IPS att de har en lång kö av patienter som väntar på att bli hjälpta – men att resurserna är alldeles för små.

Shammah Arinaitwe vid Brac säger till IPS att man inom projektet noggrant granskar vilka behov deltagarna har, men också hur deras erfarenheter och kunskaper kan användas för att de ska kunna lämna fattigdomen bakom sig. De goda resultaten har lett till att ett liknande projekt nu håller att på byggas upp i Tanzania, berättar hon.