När jag sent om kvällen går ut i den luft som är frisk och klar efter regnet som äntligen föll, kliver jag nästan på en huggorm som jag knappt uppfattar i vägkanten.
Jag går i andra tankar. Himlen är vacker och jag vilar i dagens upplevelser.
Tillbaka i mitt gamla hus slår jag på radion och lyssnar till nyheten om att Turkiet har sagt ja till Sveriges medlemskap i Nato. Nyss fick vi höra att Ryssland inte ska styra vår utrikespolitik. Nu låter vi Turkiet och Erdoğan göra det…
Jag utgår att från den som har aktier i vapenindustrin skrattar hela vägen till banken i dag. Nu ligger vägen öppen för ännu mer export av stridsflygplan, pansarskott och avancerade övervakningssystem som inte bara används till att upptäcka militära hot utan också till att söka efter och förfölja oliktänkande.
Redan tidigare har ju Sverige gärna exporterat vapen till diktaturer och länder i krig. Det lär inte minska nu och det måste uppmärksammas. Och på samma sätt som det är skogsägarna själva som är med och finansierar de organ som ska kontrollera om deras avverkningsanmälningar uppfyller kraven på naturvård, är det exportföretagen själva som betalar merparten av kostnaderna för den myndighet – ISP – som avgör vart vi kan sälja militär utrustning och inte.
Frågan är vad det är för ideal vi nu väljer att stödja. Den ledande nationen i Nato, USA, håller på att besluta bort aborträtten för kvinnor och göra det än lättare i fler delstater för den som vill skaffa sig vapen.
För egen del kan jag inte förstå varför ett givet motstånd mot Ryssland och Vladimir Putin måste innebära ett ställningstagande för en annan stormakt. En stormakt som dessutom under hela 1900-talet låtit demokrati, rättvisa och mänskliga rättigheter komma i andra hand när egna ekonomiska intressen värnats i Syd- och Centralamerika.
Jag tycker det är bedrövligt det som sker nu när Sverige rusar in i Nato med förbundna ögon och slutgiltigt ger upp den neutralitet och alliansfrihet som inte bara varit bra för Sverige utan också för hela norra Europa och för andra stater runt om i världen som önskat slippa välja sida i alla former av ”kalla krig”.
Att dessutom välja ökad militär upprustning och hylla möjligheterna till mer vapenexport, som statsministern har gjort vid flera tillfällen, istället för att lägga resurserna på natur, miljö och klimat är såväl enfaldigt och farligt som ett bevis på att våra makthavare varken bryr sig om verkligheten eller om den demokrati som i anständighetens namn åtminstone borde ha krävt ett riksdagsval innan man tog beslutet om medlemskapet i Nato.
Jag kan inte på något vis påstå att jag tycker om ormar även om jag förstås respekterar deras existens och jag kliver hellre på en väl dold huggorm än går med i en organisation – Nato – som innebär en ökad polarisering i världen och ett hinder för att samarbeta om hur vi ska rädda den biologiska mångfalden.
Det är lätt att bli desperat och känna sig maktlös dagar som dessa, men det finns alltid något man göra. Jag betalade medlemsavgiften – vilket jag förstås borde ha gjort tidigare – häromdagen till Svenska Freds och det hoppas jag att fler gör nu.
Global rättvisa, fred och en natur med mångfald i harmoni hänger ihop. Det har jag skrivit många gånger och nu ser jag med sorg i hjärtat hur vår regering, med bifall från oppositionen, struntar i alla tre…
Sverige är nu ett annat land än det jag växte upp i.
