Semestern närmar sig sitt slut för många. Snart samlas människor på arbetsplatserna igen, tillbaka i ekorrhjulets välkända knarrande. Men allt är inte som vanligt – pandemin, som tycks ha legat lågt senaste tiden, gör sig återigen påmind. Smittspridningen ökar, fler är inlagda på sjukhus för covid än motsvarande tid år 2020 och 2021.

Och nu, i takt med att landet vaknar ur semesterslummern, varnar Folkhälsomyndighetens generaldirektör Karin Tegmark Wisell för att smittspridningen kommer öka ännu mer när folk ska samlas inne på kontor och i klassrum. Och i denna smittohärd som semesterslutet innebär finns en möjlighet: istället för att låta allt fortgå som vanligt kan vi istället se pandemins utmaningar som en chans att omvärdera vår syn på arbetets roll i både samhället och livet. 

Ta kollektivtrafiken till exempel, som är tätt förbunden med traditionella arbetstider: om vi slapp trängas i rusningstid skulle smittspridningen kunna minskas. Men väldigt många kan inte välja att till exempel jobba hemifrån, eller åka senare. För dem som kan det är det naturligtvis bra, men vad som behövs är strukturella förändringar, för att människor oavsett ekonomisk bakgrund ska kunna ta sig ur ekorrhjulet, med dess ökade risk för både covid, övriga virus och, ja, ohälsa generellt. För visst är det så att folk som arbetar mindre också mår bättre: försök med 6 timmars arbetsdag har visat sig leda till både ökad hälsa och välbefinnande och en sundare relation mellan familjetid och arbete. 

Det finns dessutom fler sätt att se på arbetets roll: är det något pandemin lärt oss så är det just att det går att arbeta på andra sätt, nya sätt, där själva platsen inte blir lika central. Det i kombination med en kortare arbetsdag skulle kunna leda till ökat välbefinnande hos många, inte bara för att de får en kortare arbetsdag med mer tid till återhämtning, utan också för att de kan bo på en plats de valt för sin egen och inte arbetets skull. 

Utöver det finns det ytterligare ett sätt att minska människors arbetsbörda, och som kan minska både psykisk ohälsa och ge folk möjlighet att lägga mer tid på det de själva vill: basinkomst. I ett samhälle där människor inte är ekonomiskt beroende av lönearbete finns också helt andra möjligheter att anpassa livet utifrån till exempel en pandemi, eller bara den helt vanliga tillbaka-till-jobbet-smittan. 

För att få till en jämlik förändring som gagnar alla krävs aktion från våra makthavare. I dagsläget är det inget riksdagsparti som driver frågan om basinkomst. Vad gäller 6 timmars arbetsdag förordas det enbart av Vänsterpartiet. Men alla partier som vill möjliggöra för folk att bli friskare på både kort och lång sikt borde ta chansen nu, när pandemin öppnat för att omvärdera synen på arbete, och sätta basinkomst på agendan, både inför valet och för framtiden.