Ett år efter talibanernas maktövertagande är situationen för de afghanska barnen – framför allt flickorna – värre än någonsin. Det framkommer i en ny rapport av Rädda Barnen.
”Barn går till sängs hungriga”, säger Chris Nyamandi, hjälporganisationens chef i Afghanistan.
AFGHANISTAN | Efter det att talibanerna tog makten i Afghanistan i augusti förra året har den humanitära krisen förvärrats avsevärt. Många barn lider av extrem hunger och tvingas jobba i stället för att gå i skolan. Situationen för flickor är särskilt oroväckande, enligt Rädda Barnen.
”Flickorna får bära den största bördan då situationen försämrats. De missar oftare måltider, lider av isolering och tvingas stanna hemma när pojkar går till skolan”, säger Rädda Barnens landchef Chris Nyamandi.
Vaknar på natten och gråter
Rädda Barnen har intervjuat närmare 1 700 barn runt om i landet och resultaten som presenteras i rapporten ”Barnens liv under talibanernas styre” beskriver en grym verklighet. 80 procent av barnen har gått till sängs hungriga den senaste månaden. Bland flickorna är det dubbelt så vanligt att gå och lägga sig hungrig.
En av flickorna som Rädda Barnen har talat med, 15-åriga Parishad, berättar att hennes småbröder ofta vaknar på natten och gråter för att de är hungriga.
”När mina småsyskon frågar efter mat blir jag ledsen. Jag äter inte, jag sparar min mat till mina yngre syskon”, säger hon i rapporten.
Många flickor utan undervisning
Många av de intervjuade flickorna, 46 procent, går inte i skolan. 15-åriga Parishad är en av dem.
”Jag skulle vilja gå i skolan”, säger hon. ”Vi har inte råd med skolmaterial och böcker.”
Även många pojkar saknar undervisning på flera håll i landet. Tolvåriga Temor, som bor i en by i norra Afghanistan med sin mamma och sina tre syskon, önskar att han kunde gå i skolan. Han tycker att allt blivit värre det senaste året. Hans lillasyster, som bara är sju månader gammal, lider av svår undernäring.
”Vi äter tre gånger om dagen men bara några brödbitar. Tidigare kunde vi äta något gott. Jag skulle vilja ha bröd och mjölk för att kunna mata min lillasyster”, säger Temor.
”Jag önskar att jag kunde gå till moskén och skolan.”