Klimatrörelsen har trots allt börjat märkas som en maktfaktor, det märks runtom i världen där tonläget mot klimataktivister skruvas upp. I veckan som gått klubbades i australiensiska delstaten Victoria en lag som höjer straffet för aktivism mot skogsskövling så att maxstraffet blir 12 månaders fängelse och $21 000 i böter. I Sverige har vi hört röster från klimatförnekarhögern om att straffa klimataktivister hårdare.

I australiensiska New South Wales har liknande förändringar skett som den som är aktuell i Victoria. En blockad av en tunnel i Sydneys hamn i slutet av juni “kostade miljoner dollar i förlorad produktivitet”, menar försvarare av dagen överproduktion. Bland röster från enskilda bilister som blev stående fanns de som sa att: ”Det inte är mycket att göra åt, du måste få göra dig hörd antar jag”. Medan någon annan menade att det var ”väldigt irriterande att inte komma i tid till jobbet”. Från regeringshåll deklarerades att protester som stör ekonomisk aktivitet inte kan tolereras. Att delta i vägblockader i New South Wales kan ge 2 års fängelse och $22 000 i böter. Tasmanien har också tagit fram liknande ”anti-protest”-lagar.

I Schweiz dömdes förra året klimataktivister till 3 års villkorligt fängelse för civil olydnad. I Storbritannien är böterna för en motorvägsblockad £1 000 men ska komma att ge 6 månaders fängelse, vilket också är straffet för att till exempel hota någon med vapen. Efter förra årets blockad nära Heathrows flygplats deklarerade Boris Johnson att regeringen alltid ska stå på den laglydiga majoritetens sida samt säkerställa ”tuffast möjliga straff för kriminella som medvetet försätter större vägar i stillestånd”.

Förutom om högre straff för protester i Victoria har vi i veckan som gått kunnat läsa att i Irak når temperaturerna över 50 grader och antalet sandstormar har ökat. Runt den spanska staden Boiro evakueras 700 personer från bränder efter sommarens tredje värmebölja. Till följd av torkan i Frankrike saknas kranvatten i 100 kommuner – privatpersoner uppmanas spara vatten medan golfbanor tillåts fortsätta sin bevattning, alltmedan lantbruket krisar. Flera franska kärnkraftverk har haft problem med otillräckliga mängder vatten för att kyla reaktorerna och behöver minska sin kapacitet. I västra USA har den gigantiska vattenreservoaren Lake Mead torkat ut till 27 procent av sin kapacitet och i veckan hittades för fjärde gången mänskliga kvarlevor som tidigare dolts i vatten.

I politiska val behandlas klimatfrågan som vilket intressefråga som helst. Men miljörörelsen börjar bli en sådan maktfaktor att oro börjar märkas bland dem som vill tro att förbrukningssamhället ska kunna leva vidare. Den oron syns i nuvarande makthavares vilja att försöka lagstifta bort protester. 
Självklart kommer det inte gå att lagstifta bort de protester som kommer att tillta i takt med att effekterna av den globala upphettningen blir alltmer omöjliga att ignorera. Men om motviljan mot att skapa ett nytt och hållbart samhälle är för fast cementerad så kanske vägen till hållbart mänskligt liv på planeten måste passera en fas där världens fängelser fylls av klimataktivister. När detta händer är det svårt att inte minnas Henry David Thoreaus ord när han satt i häkte för att som protest mot slaveriet ha vägrat att betala skatt, då han vägrade att finansiera en stat som stödde slaveri och krig. Thoreau fick av sin vän Emerson frågan varför han satt där han gjorde, och han svarade: ”Varför sitter du inte här?”