CHILE | En särskild församling har i ett års tid arbetat fram ett förslag på en ny chilensk författning, som befolkningen snart kommer att ta ställning till.

Bakgrunden är de stora sociala oroligheter som bröt ut under 2019, där ett av kraven var att landet skulle ta fram en ny grundlag. Kritiker hänvisar till att den gamla författningen är ett arv från diktatorn Augusto Pinochets tid vid makten.

I den författning som nu föreslås betonas människors rätt till vatten, vilket i sin tur kan leda till förändringar av hur denna resurs förvaltas i ett land som upplever en allt svårare vattenkris.

Lokala företrädare för de vattenråd som sköter vattendistributionen på landsbygden, varnar samtidigt för att de stora exportinriktade jordbruksföretagen gräver egna vattenbrunnar. De menar att detta innebär ytterligare ett hot mot vattentillgången – och skapar sociala motsättningar.

Privatiserades under diktaturen

Vattendistributionen i Chile privatiserades under militärdiktaturen, mellan 1973 och fram till 1990, och under den efterföljande demokratiseringsprocessen såldes verksamheten vidare till utländska bolag. Sedan dess är det dessa företag som sköter vattendistributionen i landets städer.

På landsbygden står istället över två tusen lokala vattenråd för distributionen. Råden består av kooperativ och grupper som ansvarar för underhållet av vattenresurserna medan staten står för infrastrukturen. Över två miljoner människor på landsbygden har tack vare dessa råd tillgång till vatten till ett lägre pris än vad de stora distributörerna erbjuder.

Gruvor och jordbruk är mycket viktiga för Chiles ekonomi, men det är också näringar som konsumerar enorma mängder vatten, samtidigt som vattenresurserna är begränsade. Detta skapar i sin tur konflikter mellan storföretag och småskaliga jordbrukare.

De lokala vattenråden har en mycket viktig roll för att lindra dessa konflikter, men deras arbete har blivit allt svårare i takt med att återkommande torka och andra klimatrelaterade problem förvärrar vattenkrisen.

Förvärras av överkonsumtion

Gloria Alvarado är medlem av vattenråd i El Patagual och var också en av medlemmarna i den församling som arbetat fram förslaget på en ny konstitution. Hon säger att den redan allvarliga vattenkrisen fortsätter att förvärras på grund av klimatförändringarna, men också på grund av en överkonsumtion.

Som exempel nämner Gloria Alvarado kommunen Petorca där en stor avocadoodling aldrig har brist på vatten medan tillgången är ett mycket stort problem för lokalbefolkningen, som får sitt vatten levererat via tankbilar.

Hon påpekar att även skogsindustrin och gruvföretagen i södra Chile använder enorma mängder vatten, och fram till nyligen inte ens behövde rapportera hur mycket vatten de konsumerade.

De exportinriktade fruktodlingarna i landets centrala delar har samtidigt vuxit mycket snabbt, vilket i sin tur innebär ett hot mot de lokala vattentillgångarna.

– Tillgången på dricksvatten på landsbygden är hotad på grund av en orättvis konkurrens mellan alla som behöver dricksvatten och de som använder vattnet för kommersiella och industriella syften, säger Gloria Alvarado.

Småbönder blir utan

Enligt henne kontrolleras nästan 80 procent av landets vattentillgångar av endast en procent av befolkningen.

José Rivera är engagerad i ett vattenråd i kommunen Rengo, som ligger ett tiotal mil söder om huvudstaden Santiago. Orten ligger i en region där det produceras stora mängder frukt, vin och kött för export.

– Det innebär i princip att vatten exporteras, säger han till IPS.

Med tiden har man därför tvingats gräva allt djupare brunnar för att komma åt den livsnödvändiga resursen. Och enligt José Rivera sker detta helt okontrollerat.

– Jordbruken består av så många odlingar att många har börjat hämta upp grundvatten genom egna brunnar. Det finns tusentals brunnar i det fördolda och som det inte genomförs några kontroller av, säger han.

Det lokala vattenrådet har två egna brunnar.

– Tidigare var vi i stort sett ensamma med att utnyttja grundvattnet. Men i dag har jordbruksföretagen börjat ersätta vatten från floderna med grundvatten, och myndigheterna genomför inga inspektioner, säger José Rivera.

De stora jordbruken har med tiden blivit allt fler i regionen – och enligt José Rivera har de stora markägarna lagt beslag på alltmer av vattenresurserna, medan småbönderna blir utan. Vilket i sin tur skapar stora motsättningar.

Gloria Alvarado menar samtidigt att införandet av en ny författning kan bli ett första steg mot en jämnare fördelning av landets vattenresurser. Detta eftersom tanken är att en ny fristående vattenmyndighet ska bildas – med uppdrag att förvalta vattenresurserna på ett mer rättvist sätt.