Det är något som inte hänger ihop när högerföreträdare resonerar kring offentlig förvaltning. Minska byråkratin och bort med myndigheter, brukar det låta. Men i nästa andetag får vi höra: fler och hårdare kontroller. Det senare är standardsvaret vid alla så kallade marknadsmisslyckanden (som ju är rätt många).

Istället för att helt ta bort vinster från välfärden vill högerpartier att skolföretagen ska granskas noggrannare. Missförhållanden på privata äldreboenden ska enligt Moderaterna stävjas med en helt ny myndighet som ska granska boenden och kunna stänga ned dem helt.
Som jag har berättat tidigare har Sverige Europas mest avreglerade järnvägsunderhåll. Trafikverkets roll är endast att bedriva upphandlingar om vilket företag som ska utföra underhållet.

Trafikverkets föregångare, Banverket, gjorde underhållet självt varför merparten av de anställda var ute på fältet och monterade upp kontaktledningar, reparerade växlar, rensade ogräs och bytte ut rostiga muttrar och skruvar. Nu är det tvärt om. Ett helt nytt skrå av tjänstemän som formulerar offentliga upphandlingar och andra som granskar anbud har uppstått.

Någon kännedom om hur det verkligen ser ut bland statens tusentals kilometer av räls, växlar, broar och tunnlar har Trafikverket inte längre. Däremot har myndigheten gott om jurister som kan lusläsa kontrakt och förhandla i domstol. Upphandlingarna överklagas nämligen ofta av de förlorande parterna. Ett tydligt exempel på det filosofen Jonna Bornemark kallar förpappring.

Som om det inte räckte har infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) nyligen utsett inte mindre än två myndigheter till att kontrollera Trafikverkets upphandlingar av infrastruktur, bland annat järnvägsunderhållet.
Hängde ni med? En myndighet lägger först ut verksamheten på entreprenad, när det inte går så bra rekryteras två myndigheter till för att kontrollera utlokaliserandet. Nej, det blev inte någon fungerande marknad, men jobb till nya byråkrater fick vi i alla fall.

Det ser egentligen lika illa ut inom hela offentliga sektorn. Lärarna lägger allt mer tid på att mäta och granska istället för att undervisa våra barn, i vården räknar man pinnar, kommunala organisationer leker köp och sälj och när polisen hittar 30 cannabisplantor gör man 30 (!) separata anmälningar istället för en. Det ser ju bättre ut i statistiken.

Nu håller misstaget på att upprepas igen. Transportsektorn behöver till stor del elektrifieras och för att uppnå detta behöver laddinfrastrukturen byggas ut. Men istället för att Trafikverket bygger ut kluster av laddplatser på ett systematiskt sätt vid – låt säga – var femte mil längs det statliga vägnätet sprätter staten nu ut miljarder med kronor till företag som vill sätta upp laddstolpar.

Marknadsdriven utbyggnad, kallar regeringen det. Systematik? Standardisering? Glöm det. Var och en sätter upp som den vill och alla verkar vilja ha sitt eget betalningssystem. Kanske är det viktigare att låsa in bilisten i en härva av appar, laddbrickor och lösenord än att det ska vara lätt att ladda i hela landet?   

Och jag lovar – snart kräver Liberalerna att det inrättas en myndighet för att kontrollera laddplatserna.

Nej, kära högerpartier. Minska byråkratin på allvar och slopa marknadsfundamentalismen inom transporter och allmän samhällsservice.