I riksdagsvalet 2014 blev Sverigedemokraterna Sveriges tredje största parti. Efter det valet diskuterade jag med släkten i Kanada vilka möjligheter det fanns att emigrera.

I ett sverigedemokratiskt Sverige är inte jag och mina barn välkomna och jag ville inte vara grodan som långsamt kokas ihjäl för att jag inte märker att temperaturen runt om mig blir dödlig. Sedan dess har allt jag fruktade då slagit in. Jag kan inte annat än att anklaga det politiska etablissemanget för att ha svikit sina ideologier till förmån för köpta valanalyser från företag som inte drivs av värderingar utan av att maximera effekterna av sina insatser så snabbt som möjligt till fördel för kunden.

Istället för att bygga partipolitik som bottnar i socialism, liberalism eller konservatism jagas efter nationalistiska smällkarameller. Här gäller det att hämta hem flyende väljare! Vad gör Sverigedemokraterna för att bli så populära? Kopiera deras politik och språkbruk!

Det är numera länge sedan politiker och media pratade om flyktingar. Nu använder alla ordet migranter. Ett ord man valt att fylla med associationer till lycksökare, bidragstagare och fuskare. Ekonomiska migranter är de som flytt inbördeskrigen i Sudan och Syrien, som flytt talibanerna i Afghanistan. Kvinnoförtryck är importerat, liksom kriminaliteten, trots att den gått ner under hela perioden med stort flyktingmottagande. Fakta är inte viktigt när det kommer till att vädja till människors rädslor.

Jag letar soffbord på Marketplace och kommer på mig med att automatiskt censurera mig från att kontakta säljare som skulle kunna vara sverigedemokrater. Jag vill inte utsätta mig för risken att bli avvisad på grund av mitt utseende. Jag vaktar mina egna fördomar. Vad lägger jag för värderingar i säljarnas profiler? Vilka ser jag som pålitliga? Vilka tror jag luras? När normer förflyttas och den etiska kompassen slår volter påverkas såklart även jag. Fastän jag bott i Husby, Akalla, Rinkeby och Kista måste jag slå bort tankepilar om att det är farliga platser, när jag åker dit.

Det är en sådan sorg att tvingas delta i ett samhälle som gör allt för att misstänkliggöra, separera, exkludera. Där det offentliga rummet inte längre självklart är en trygg plats för möten. Det som händer nu är motsatsen till inkludering. Var grupp på sin plats. I sitt område. Så växer främlingskapet. När vi inte känner varandra eller ens ser varandra annat än via medias vinklade reportage finns ingen möjlighet att bilda sig en egen uppfattning.

Sverigedemokraterna vill ha återvandring. Det innebär uppslitande livsöden. Det kommer aldrig gå så länge vi ser varandra som människor med samma känslor, behov och drömmar. Men vi står mitt i den värdemässiga transformation som kan komma att göra deportationer i större skala än de till Afghanistan möjliga.