22-åriga Mahsa Amini var bara på besök i Irans huvudstad Teheran när hon tvingades in i en polisbil av landets sedlighetspolis. Några timmar efter arresten stannade hennes hjärta, medan hon tillsammans med andra kvinnor väntade på korrigerande utbildning om hur man följer de strikta klädlagar landet tillämpat sedan 1979. Tre dagar senare avled hon utan att ha vaknat ur sin koma.

Vittnen hävdar att hon misshandlades på väg till häktet, något iranska myndigheter tillbakavisar. I ett uttalande skyllde de på underliggande hälsoproblem – något hennes familj nekar till – och släppte en nedklippt video där Mahsa kollapsar i häktet.

I brist på bra förklaringar till vad som orsakade hennes död, och förtroende för de myndigheter som är skyldiga att leverera dem, utbröt våldsamma protester i både Teheran och Mahsas hemstad Saqqez i Irans kurdiska provins. En återkommande reaktion på mystiska försvinnanden och dödsfall som drabbat iranska medborgare, politiska aktivister och journalister i modern tid.

Sedlighetspolisen, Gasht-e-Ershad, blev i juli föremål för disciplinära åtgärder efter att en filmad arrest blev viral i sociala medier. I filmen ser man dem arrestera en flicka som, i likhet med Mahsa, påstås ha brutit mot den nationella klädkoden.

Flickans mamma, som gråtande ber dem att frige hennes sjuka dotter, ställer sig framför polisbussen för att stoppa den. Medan hon vädjar till dem släpper polisen på bromsen och låter bilen rulla framåt tills den till slut knuffar omkull henne.

I augusti gick en annan ung kvinna ut i statlig tv för att ge en offentlig ursäkt för att ha brutit mot samma klädlagar, och skapade spekulationer om att den tvingats fram med tortyr. 28-åriga Sepideh Rashno blev även hon frihetsberövad som en konsekvens av den nyligen skärpta lagen, och ska enligt människorättsorganisationen HRNA ha förts till sjukhus med invärtes blödningar efter sin arrest.

Sepideh är en av många kvinnor som använt sociala medier för att protestera mot hjabtvånget under hashtags som #No2Hijab, och hennes och flertalet andra aktivisters tv-sända avståndstaganden har tolkats som ett sätt att kväva rörelsen i sin linda. Iranska myndigheter beskriver uppropen och protesterna en västerländsk komplott mot landets kvinnors kyskhet.

Masih Alinejad, en iranskättad journalist och aktivist, beskriver skeendena som en terrorkampanj mot landets kvinnor. Och protesterna fortsätter.

Vi är skyldiga dessa kvinnor vår solidaritet, precis som alltid när kvinnors kroppar blir till föremål för politisk påverkan. Oavsett om det gäller begränsade aborträttigheter, hedersvåld, transfrågor eller våldtäktsdiskussioner.

Kvinnokroppen blir, som alltid, slagträ för politik och offentliga debatter i så väl det stora som det lilla. Därför bör vi också vara uppmärksamma på vem som driver frågan och med vilka motiv, för alla kvinnors skull.