Så har då ett parti med rötter i fascismen blivit störst i Italien. Och kan bilda regering med sådana som tycker det är helt okej att samarbeta med ett sådant parti. Folket har sagt sitt. På samma sätt som folket sagt sitt i Sverige, där ett parti med rötter i nazismen utgör grundstommen för den nya svenska regeringen.

Plötsligt tänker jag på Harry Martinsson. Aniara och allt det där. I hans universum överlever alla minnen, de överförs till det kosmiska minnet. Låter ju fint, även om vetenskapen ifrågasätter den tanken.

Kan rädslor – dom är berättigade! – också ta vägen någonstans? Överförs dom också till den stora kosmiska rädslan i Martinssons universum?

Universum är inte bara är underligare än vi föreställer oss, det är förmodligen underligare än vi kan föreställa oss. Det är människans inre också. Underligare än vi kan föreställa oss, eller i vart fall nästan. För mycket kan vi nog föreställa oss.

Tänker på det när jag hör resultatet från valet i Italien. Märkligt – vanligen goda människor som väljer att rösta på parti med rötter i fascismen. Eller med rötter i nazismen, som i Sverige.

Här väntar, om nyhetsförmedlingen har rätt, en riksdag som inte blir som någon riksdag tidigare varit. Hälften av utskotten kommer, som det ser ut, att ledas av det parti som har rötterna i nazismen. De flesta i vårt land tycks ta det med ro, tillvänjningsprocessen har gjort sitt. Som om alla minnen verkligen lämnat vår planet och hamnat någonstans onåbara i kosmos.

Så att den kollektiva glömskan tagit över. Och gjort historielösheten till norm.

Låt mig försynt få påpeka att vi i så fall ligger förbannat illa till. Sittande på det sluttande planet. I Italien. I Sverige. Två ytterligheter i EU – en i norr och en i söder med helt olika historia och helt olika traditioner – som enas i det horribla.

Hur har det kunnat ske? Dessvärre tror jag att det beror på den visionslöshet som rotat sig hos de partier som skulle kunnat utgöra det goda alternativen. När hörde ni företrädare för de som är motståndare till de bruna träskens politik plädera så att hjärtan börjar brinna av lust?

Inte räcker prat om laddstolpar, prat om höghastighetståg och prat om mer, större och snabbare för att få människors hjärtan att brinna. Allt det där kan rymmas i det auktoritära samhället där varenda utskottsordförande har både stövlar och uniform.

Kanske är det så att de blåbrunas visionslösa, närmast byråkratiska, motståndare är stöveltrampens bästa valarbetare. För där visionslösheten sveper in dör drömmar, där det saknas drömmar töms vi på framtidstro, där det saknas framtidstro sprider sig en sorts blandning av ointresse, panik och vilsenhet.

Tänk om Harry Martinsson hade rätt … Minnen från historien sveps upp i universum för att aldrig mer återkomma. Den kollektiva glömskan har tagit över. Historielösheten som norm. … Då ligger vi illa till. Och då behövs en grön omstart. Inte en omfamning av det som är.