För mig som livslång moderat var det som jag tidigare har beskrivit lättast att rösta under Reinfeldtåren. Överlappet med hans och partiets politik och mina värderingar var nästan hundraprocentigt. Och jag brukade säga att det var svårast att rösta på Bo Lundgren. Tills nu. Som aktiv motståndare till nationalism hade jag gjort mycket för att slippa rösta på ett parti som samarbetar med SD, men jag kom till slut fram till att jag vill ge dem en chans att visa att de klarar att regera utan att SD:s sunkiga värderingar, främst muslimhatet, får genomslag.
Valet klöv mina närmaste mitt itu. Flera valde för första gången ett parti som avsåg att stötta Magdalena Andersson. ”I anständighetens namn.” Och jag kan ärligt säga att hade partiet år 2018 valt att gå den vägen hade jag inte röstat på dem. Men sedan dess har jag ändrat mig. Vi kan inte rösta utifrån vem vi hatar utan utifrån vad vi anser bäst för Sverige, resonerar jag. Och jag anser inte att svenska folket tjänar på evig socialdemokrati.
I USA närmar sig mellanårsval, det vill säga valet som hålls i november mitt emellan presidentval, och alla i representanthuset och en tredjedel av senatorerna ska väljas. Och normalt får partiet som har presidentposten, det vill säga Demokraterna, storstryk då. Men opinionsundersökningarna visar att de urdåliga siffrorna håller sig borta. Varför? Sågandet av Roe v Wade, det vill säga aborträtten, får många unga kvinnor att masa sig till urnorna, förstås, men en annan väl så viktig förklaring är hur Donald Trump har lagt sig i och puttat fram kandidater som är beredda att säga att han vann 2020 och även i övrigt har mycket bagage, och de vinner sitt partis nominering i primärvalen, men de står sig dåligt när de ska möta en normal kandidat i det riktiga valet.
I Georgia heter senatorn som ska upp till omval Raphael Warnock. Han är pastor och egentligen ”borde” han inte ha vunnit sitt fyllnadsval den femte januari – dagen före stormningen den sjätte januari – för staten är ganska republikansk. Och många, på båda sidor, menar att det skedde för att Trump tvingade hans motkandidat Kelly Loeffler att säga att valet var stulet, och efter att hon hade dumförklarat sig själv stannade viktiga procentenheter hemma.
Så naturligtvis var partiet suget på att få tillbaka stolen. Men Trump lade sig i igen. Hans vän Herschel Walker, känd fotbollsspelare (amerikansk) från 1980-talet, var den Trump övertalade Georgiaborna att rösta på, och han är verkligen en skrattretande kass kandidat. Det såg bra ut i början. Liksom Warnock är han svart, och han var rätt populär. Men dels häver han ur sig konstigheter på löpande band, som till exempel ”om människan stammar från apor, varför finns det fortfarande apor?”, och han är väldigt motvillig till att debattera med Warnock för ”jag är inte så smart”. Och dels är hans familjeliv en smula komplicerat. I valrörelsens början hade han en son med sin exfru.
Nu har det ploppat upp tre barn med tre olika kvinnor. Dessutom har en av de tre kvinnorna berättat att han övertalade henne göra abort första gången hon var gravid och har vägrat befatta sig med det barn hon sedan mot hans vilja valde att föda. Han har också hotat sin exfru med pistol.
Detta kommer från en senatorkandidat som gärna pratar om hur svarta män inte tar ansvar för sina barn, och han är uttalat emot samtliga aborter, även när kvinnans liv är i fara, och vill lagstifta om totalförbud, vilket förstås kommer att leda till att kvinnor dör. Hans son, som också är konservativ, exploderade till slut i en lång utläggning om hur hans far har fyra barn och inte funnits där för något av dem, så hur kan han hävda att han är för ”family values”?
Ångrar han sig? Nej, han anklagar alla för att ljuga, men lämnar ingen alternativ förklaring.
Och här är kärnan. Georgiaborna är överlag väldigt trötta på honom, men många väljer att rösta på honom ändå. Varför? Dana Losch, före detta talesperson för , vapenlobbyorganisationen NRA uttryckte det tydligt: ”Jag bryr mig inte om ifall han aborterar utrotningshotade baby eagles. Jag vill ha kontroll över senaten.”
Och det har förstås lett till en hel del hån från vänster. Men på någon fläck har hon ju en poäng. En senator är en knapptryckare, och vill man att amerikanska kvinnor ska mista aborträtten samtidigt som vapenmarknaden hålls närmast helt oreglerad får man rösta på en ljugande bäbismördare.
Det är lätt att moralisera över att människor röstar på knapptryckare hellre än goda företrädare. Det är svårt när man står där själv och har att välja mellan hjärtefrågor och heder.
Valet mellan Warnock och Walker borde vara superenkelt, men tänk om Walker hade varit den som röstat för aborträtt. När röstar vi på ”vad hen vill göra” istället för ”vem hen är”?
Att Opec bestämt sig för att producera mindre olja är förstås bra för miljön.
Tumme ner
Bensinpriserna kommer att gå upp under sämsta möjliga tid.
