Flatljus är det något märkliga namnet för när allt bara ser ut som en jämn massa av vitt och det inte går att se några konturer alls i ett fjällområde. Motsvarande kan uppstå i öknen men då med en nyans som drar lite mot brun. Lite mot brunt, drar dock inte det vi ser i politiken just nu. All politisk skit som kommer från den SD-ledda regeringen börjar bli en allt mörkare brun sörja utan några liberala konturer alls.

När regeringen får kritik från det klimatpolitiska rådet gör den “liberala” miljöministern allt för att sprida flatljus över regeringens miljöpolitik. I värsta Trump-andan berättar hon att regeringen inte har gett upp miljömålen trots att all expertis säger att det blir omöjligt att nå dom med regeringens politik. Och trots att hon inte kan tala om hur det ska gå till. Det ska regeringen återkomma till, men först måste reduktionsplikten anpassas efter SD:s krav.

Några dagar senare meddelades det att Tomas Kåberger, kanske Sveriges främsta expert inom energi och miljö, tvingas lämna Vattenfalls styrelse för att SD tycker han är för kritisk mot kärnkraft, framför allt på grund av det ekonomiska och effektiviteten. SD styr alltså utnämningar, trots att det ligger utanför Tidöavtalet, så att statliga bolag blir alltmer politiserade.

Så rullar det på med inte bara en nedmontering av demokratin och grundläggande fri- och rättigheter utan av allt vad hållbar politik heter. Det är lätt att bli avtrubbad och sluta reagera när politiken på område efter område levererar alltmer destruktiv politik. När allt redan är sagt om hur destruktivt det är att stänga gränser, öka övervakningar, skärpa straffen, montera ner miljöpolitiken, begränsa demokratin och så vidare, då är det svårt att hitta nya ord, ord som beskriver konturerna som det politiska flatljuset döljer.

Mot flatljus i fjällen ska rosafärgade glas hjälpa. Mot det bruna flatljuset i politiken behövs en massiv frihetlig grön mobilisering som sätter strålkastare på det som nu sker.