KLIMAT | På inlandsisen på den antarktiska högplatån, den kallaste platsen på jorden, uppmättes den högsta temperaturen någonsin i början av året i mars månad – minus 12,2 grader Celsius. Normalt brukar temperaturen vid den tiden på året ligga runt 50 minusgrader.

Uppenbart är också att havsvattnet runt kontinenten har varit varmare än normalt i år. I början av juli nådde havsisen en utsträckning på cirka 12 miljoner kvadratkilometer, vilket kan låta mycket, men är 20 procent (3 miljoner kvadratkilometer) mindre än genomsnittet för samma tid under 1981–2010, då den normalt täckte en yta på 15 miljoner kvadratkilometer.

En förlust av 3 miljoner kvadratkilometer är extrem. Det motsvarar en yta av Indiens storlek.

Oöverskådliga konsekvenser

Frågan är hur pass allvarligt detta är. Om den väldiga inlandsisen i Antarktis, som rymmer 75 procent av jordens sötvatten, skulle börja smälta i snabbare takt finns det en uppenbar risk för att havsströmmarna påverkas.

En studie antyder att mer sötvatten i havet kan innebära att strömmarna, som transporterar värme och näringsämnen norrut, tappar 40 procent av sin kraft – med oöverskådliga konsekvenser för livet i havet och på land.

– Det är lite svårt att säga hur pass oroad man ska vara. Antarktis har tills helt nyligen hållit sig på mattan medan läget uppe i Arktis blivit allt värre, men nu är det tydligt att återväxten av is under vintern är dålig därnere, säger Michael Tjernström, professor i meteorologi på Stockholms universitet.

Han påpekar att bilden i de båda polarregionerna skiljer sig åt. I Arktis försvinner isen på grund av att luften blivit varmare. I Antarktis är det främst havsvattnet som blivit varmare.

– Det som är mest oroande i Antarktis är att shelfisarna runt kontinenten har blivit svagare, säger Tjernström.

Isen bryts upp

Shelfisar är delar av inlandsisen som pressats ut i havet över kontinentalsockeln och flyter ovanpå havsvattnet. De två stora randhaven vid den antarktiska kontinenten, Weddellhavet och Rosshavet, täcks av enorma shelfisar som var och en breder ut sig över cirka 450 000 kvadratkilometer, en yta motsvarande Sveriges storlek.

– På sina håll har de börjat brytas upp, en process som kan gå snabbare om vattnet blir varmare. I så fall kan isarna på land påverkas negativt, säger Tjernström.

Många har varit oroade för att djurlivet i Antarktis, framför allt pingvinerna, ska ta stryk av den här utvecklingen. Än så länge verkar dock de flesta arter ha klarar sig hyfsat. Två av arterna, hakremspingvinen och macaronipingvinen, har helt klart minskat i antal de senaste åren, medan adeliepingvinen har ökat. Övriga arter i de antarktiska vattnen verkar vara hyfsat stabila – för tillfället.