SVERIGE | När någon bestämmer sig för att lämna sitt hemland är det en rad olika faktorer som spelar in och avgör. Det finns så kallade pushfaktorer – som puttar iväg någon – och pullfaktorer – som drar människor till ett visst land eller region.

Oscar Erixson är en av forskarna bakom den nya rapporten Under ytan: Hur många och vilka vill lämna sina länder för att flytta till EU och Sverige. Rapporten bygger på data från Gallup World Poll (GWP) och genom att analysera denna framkommer det att omkring 10 miljoner människor världen över säger att de – om de kunde – skulle migrera till Sverige. Men att 10 miljoner människor skall anlända i Sverige är dock högst osannolikt oavsett om migrationspolitiken skulle vara inbjudande eller som idag – mer restriktiv.

– Vi tänker inte att den här rapporten ska ses som en prognos utan som en pusselbit för att i sin tur kunna göra bättre prognoser över framtida migration. Nu vet vi ungefär hur många människor som vill migrera till Sverige om de hade chansen. Det viktigaste med rapporten var att få upp ögonen för det här. Jag hade ingen aning om hur många det är som sitter på olika platser ute i världen och har en önskan om att komma till Sverige. Det finns både för- och nackdelar med det. Å ena sidan behöver vi arbetskraft här, å andra sidan kan man säga att det är en kostnad för välfärdsstaten och så vidare. Men vi berättar bara att ”såhär är det” i den här rapporten, inte om det är bra eller dåligt, säger Oscar Erixson.

Medel- och låginkomsländer undersöktes

GWP har ställt ett hundratal frågor på exakt samma sätt i hela världen. Genom att formulera frågorna på samma sätt ges en ”unik möjlighet att studera attityder och beteenden runt om i världen och hur de har förändrats”, enligt rapporten, som har plockat ut svar på en specifik fråga från låg- och medelinkomstländer. Länder som av Världsbanken klassas som höginkomstländer och är med i OECD har exkluderats. Det har även Rumänien och Bulgarien gjort, eftersom dessa båda länder trots att de enligt Världsbanken inte är höginkomstländer är medlemmar i EU och därmed också kan åtnjuta fri rörlighet inom unionen. Frågan som undersökningen utgår från är ”om du hade möjlighet, skulle du vilka flytta till ett annat land eller skulle du föredra att bo kvar här?”. Om den tillfrågade svarar att hen skulle vilka flytta om det var en möjlighet blir följdfrågan vilket land man skulle välja att flytta till.

Mellan 2007 och 2021 svarade 1,8 miljoner människor på frågan om vad som kallas för migrationsvilja på svenska. 1,3 miljoner av dessa var från de låg- och inkomstländer som rapporten fokuserar på, och 415 000 av dessa svarade på frågan mellan åren 2016 och 2021 – den senaste period som det finns data från.

Syrien lyfts fram som ett exempel på hur den här typen av forskning kan användas. Enligt data från GWP för åren 2008-2012 sade 36 procent av de tillfrågade syrierna att de skulle vilja lämna sitt hemland permanent. Av dessa var det fyra procent som angav Sverige som önskat destinationsland. 36 procent av Syriens befolkning var vid den här tidpunkten 6,2 miljoner människor, och fyra procent cirka 220 000 personer. Idag bor det omkring 200 000 syrier i Sverige och enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har 6,6 miljoner syrier lämnat sitt hemland sedan krigsutbrottet. ”I fallet med Syrien hade alltså data över migrationsvilja förutspått ganska väl hur många som skulle komma till Sverige, om än med en viss överskattning”, skriver rapportförfattarna.

Fler människor vill lämna sina hemländer

I studien går det att läsa att antalet människor i låg- och medelinkomstländer som vill lämna sina hemländer har ökat från 14 procent 2011-2015, till 17 procent den efterföljande femårsperioden fram till 2021. Antalet som vill till ett EU land har under samma period ökat från 22 till 25 procent.

– Det beror delvis på att befolkningen i de här länderna har ökat – att samma procent blir fler personer. Vi jämför två femårsperioder (2011-2015 och 2016-2021) och det har blivit fler som vill migrera från låg- och medelinkomstländer – både i antal och andel. Vi kan även se att Sverige har blivit mer populärt, säger Oscar Erixson.

Under samma period har politikerna i Sverige ansträngt sig mycket för att göra Sverige mindre attraktivt för migranter. Det verkar, enligt er forskning, inte ha fungerat?

– Vi kan inte svara på varför det är så. Det är inte mycket det handlar om: från att fyra procent av de som säger att de vill flytta till ett EU-land nämner Sverige, till fem procent. Det hade kanske varit en större ökning om Sverige inte hade gjort om migrationspolitiken. Någonting som också spelar in är om det har förekommit migration från ett land historiskt – som Turkiet, Irak och Iran – då finns det redan en stor diaspora i Sverige och människor känner till landet. Men man kan tänka sig att effekten av vissa reformer påverkar.

Vill skrämma bort flyktingar

Sedan Ulf Kristerssons SD-backade regering tillträdde och Tidöavtalet offentliggjordes har det stått klart att målsättningen är att göra det ännu mindre attraktivt att vara flykting i Sverige. Bland annat ska kraven på försörjning för arbetskraftsinvandrare höjas rejält, man utreder om det går att tvinga alla asylsökande att bo i särskilda asylboenden under processen samt delta i obligatorisk samhällsintroduktion. Annars uteblir dagersättningen. Krav på gott uppförande på dessa boenden skall också uppfyllas för att få ersättning. Regeringen kallar det som nu skall ske för ett paradigmskifte och sneglar på Danmark, som tidigare använt sig av liknande retorik, med blandade resultat.

Något som också har uppmärksammats är den internationella informationskampanj som migrationsinister Maria Malmer Stenergard introducerade i vintras. Denna har nu ”sjösatts” och migrationsministern har intervjuats i olika europeiska medier och skrivit en debattartikel i tyska Welt am Sonntag. Aftonbladet rapporterar om hur vissa fakta tycks ha tummats på i debattartikeln, och har intervjuat Statistiska Centralbyrån (SCB) som inte helt håller med om slutsatsen att hälften av alla utrikesfödda inte är självförsörjande. SCB har i motsats till detta påstående noterat en positiv trend.

Men Maria Malmer Stenergard tycks inte vara intresserad av att nyansera påståendet.

– Jag tror att få delar uppfattar att vi skulle ha kommit till bukt med utanförskapet i Sverige. Jag tycker att den situation vi har är otroligt allvarlig, säger Maria Malmer Stenergard till Aftonbladet.

Push- och pullfaktorer

Politiker både i Sverige, andra EU-länder och på EU-nivå talar ofta om så kallade push- och pullfaktorer när det kommer till migration. En pushfaktor är någonting som gör att någon vill lämna sitt hemland, medan pullfaktorn är sådant som lockar någon till sig – och det är dessa Sveriges regering vill montera ner med hjälp av sin informationskampanj och sitt så kallade paradigmskifte. En pushfaktor kan vara allting från fattigdom, klimatförändringar, extremväder eller en väpnad konflikt. Somliga faktorer är mer förutsägbara än andra.

Pullfaktorer är mer politiserade. Ett exempel på det är båtarna som räddar liv på Medelhavet, som enligt en del politiker fungerar som en sådan. Genom att inte ha någon sjöräddning på Medelhavet ska människor enligt denna logik inte lockas ut på farliga resor över havet. Detta har motbevisats av flera olika forskare, bland annat italienska Matteo Vila, som har undersökt sambandet mellan fartyg som räddar liv och antalet flyktingbåtar som lämnar den nordafrikanska kusten.

– Migration är en process. Först är det bara en tanke, sen krävs resurser och därefter den faktiska planeringen som ser olika ut för alla beroende på situation. Det kan handla om migrationspolitik men också möjligheter till att få jobb någon annanstans och migrera på grund av det. Arbetsgivare kanske inte kan fylla sitt behov av arbetskraft i Sverige och letar utomlands, det hände till exempel på 1970-talet då många kom till Sverige för att arbete från Finland, Italien och Grekland. Det händer hela tiden.

Flykten är ibland omöjlig

Men många blir också kvar med en ”icke-realiserad migrationsvilja”, menar Oscar Erixson.

– Varje dag går det runt människor och tänker att de vill flytta till Sverige. Men de har inte alltid möjligheten. Det kan handla om bristande ekonomiska möjligheter, möjligheterna att få arbete – man behöver resurser för att lämna sitt hemland. Lagstiftning kan också vara ett hinder. Till exempel så möjliggjordes migration för ukrainare genom att man aktiverade massflyktsdirektivet – då försvann ett migrationshinder.

– Migration är multidimensionellt och komplext. Den är ofta svårt att förutsäga: att förutspå vilka kriser som ska bryta ut eller vart det kommer ske en naturkatastrof. Det var inte någon som kunde förutspå vad som skulle hända i Syrien, eller nu senast Ukraina – även om det kan finnas indikatorer i förväg. Jordbävningar eller svår torka – det är ännu mer oförutsägbart, säger Oscar Ericsson.

De senaste veckorna har konflikten trappats upp i Sudan. Oscar Erixson menar att man skulle kunna använda deras metod för att ta reda på om det är sannolikt om ett krig i Sudan skulle leda till en migrationsvåg till Sverige.

– Det blossade upp plötsligt i Sudan och det är faktiskt ett intressant exempel. Hur många människor i Sudan sa till GWP att de ville till Sverige? Då skulle man kunna använda sådan här forskning och göra en prognos för att ta reda på om det är sannolikt att många kommer att söka sig till just Sverige.