”Jag tror att gränsen går om de skulle börja uttala sig på samma sätt om judar, och det är inte omöjligt”. Så sa Liberalernas riksdagsledamot Carl B Hamilton till TV4 när han fick frågan om han såg en risk att Richard Jomshofs inlägg om Muhammed skulle leda till en splittring mellan Tidöpartierna.

Hamilton har senare backat från uttalandet och sagt att ”det blev knas” och även L:s partiledare Johan Pehrson har tagit avstånd från det, men skadan var redan skedd.

Det som är så fascinerande med Hamiltons minst sagt ”knasiga” svar är inte bara att han inte verkar ha fattat att det även florerar ganska mycket judehat inom SD. Det finns till exempel en video där deras ekonomiskpolitiske talesperson Oscar Sjöstedt berättar en ”rolig” historia om när hans kompisar sparkat på döda får och låtsats att de var judar. Richard Jomshof har också sagt att judarna (än så länge) inte är något problem eftersom den gruppen är så liten. Men det som är intressant är också att Hamilton, i all sin obetänksamhet, ger uttryck för vad jag tror är en ganska vanlig uppfattning i dag.

I olika tider har olika religioner värderats olika högt. Det fanns en tid då det var vanligt att framställa judar som kroknästa och giriga, många skrattade åt judekarikatyrer och det var också många i Sverige som såg med uppskattning på det som Hitler försökte åstadkomma i Tyskland. Med tiden har det, mycket på grund av förintelsen, blivit tabu i många men inte alla kretsar att prata illa om judar, vilket så klart är positivt. Men istället har muslimerna tagit judarnas plats som svenskarnas hatreligion nummer ett.

Bakgrunden till den utbredda islamofobin är förmodligen den långa raden av terrorattentat som genomförts av fanatiska islamister, liksom terrororganisationer som IS och Al-Qaida. Det här har fått många att dra slutsatsen att ”muslimer är sådana”, vilket givetvis är lika felaktigt som att säga att judar är giriga och kroknästa. Men också att många är rädda för det okända, en rädsla som extremhögern gärna ser till att elda på.

Hamiltons intervjusvar ramar på ett otäckt sätt in den svenska rasismen av i dag – det är just därför det är så viktigt att uppmärksamma.