”Dessutom medför Sveriges inträde i Nato nya förpliktelser. Vårt territorium ska fungera som ett bas- och uppmarschområde för allierad trupp och i värsta fall också mottagningsområde för krigsflyktingar och sårade.” (DN 20/12–2023)
Läs ovanstående citat noga och fundera över vad det betyder. Ja, försök ta till dig orden med ett så öppet sinne som möjligt oavsett om du är för Nato-medlemskap eller inte.
Det sista är förstås svårt att göra. Åsiktsglasögonen sitter där de sitter. Själv hänger jag upp mig på att ”vårt territorium ska fungera som en bas- och uppmarschområde för allierad trupp”.
På vilket sätt ska det göra Sverige säkrare och minska risken för krig? Att vårt land blir ett ”uppmarschområde” betyder ju en ansamling av såväl soldater som militär utrustning. Med andra ord håller våra styrande på att göra Sverige till en måltavla för angrepp utifrån, istället för att, som det påstås, minska faran för krig.
Att så är fallet kräver sedan ytterligare upprustning och satsning på försvaret. Sannolikt också att vi kommer ha mycket lite av självbestämmanderätt i händelse av konflikt, även om nu försvarsministern påstår något annat i samband med diskussionerna om avtalet med USA där vi säljer ut både tillgång till svenska baser och underminerar svensk lagstiftning för vår säkerhets skull.
Vår krigsindustri jublar förstås, som det brukar heta, hela vägen till banken. Liksom de aktieägare som med samma torftiga vokabulär menar att ”pengar luktar inte”. Att en rad andra verksamheter samtidigt blir lidande – allt från skolsatsningar till sådant som är nödvändigt för att rädda vår enda jord – struntar man i. Nu är det upprustning som gäller.
Och upprustningen gäller även civilförsvaret där Försvarsberedningen i en ny rapport manar till handling. Sverige behöver allt från beredskapspolis till totalförsvarsutbildning på gymnasieskolorna.
Paniken tycks i det närmaste total och som vanligt är rädsla tillsammans med snabba beslut inte någon bra kombination.
Allting som sker nu är en del i en skrämmande global militär upprustningskarusell som på ett obehagligt vis drivs av samma förgörande mekanism som vårt ekonomiska system, som den för övrigt samverkar med eftersom det står så mycket pengar på spel.
Inget alternativ till ”mer och mer” existerar när ovan nämnda panik får styra.
För att Sverige ska få komma med i Nato kräver Turkiet F16-plan som förstås påverkar styrkebalansen i området.
Ukraina menar sig behöva en halv miljon nya soldater och de ska också utrustas med vapen, fordon och annat.
Överallt pågår den militära upprustningen underblåst av den rädsla som bara blir djupare och djupare ju mer vapen vi förser oss med. För om vi nu införskaffar så mycket bomber, stridsvagnar, robotar eller vad det nu kan vara fråga om måste det ju vara farligt ”på riktigt” och stödjer vi inköpen av ännu mer krigsutrustning.
Att upprustningen blivit ett självspelande piano som istället för att öka säkerheten i själva verket är den som ökar riskerna, märker vi inte.
Och medan temperaturen stiger och skogarna försvinner på vår planet rustar alltså Sverige för krig, när vi istället borde vara med och leda en rörelse som förbereder världen för fred. Inget borde vara viktigare just nu än detta!
Det är nästan obegriplig hur många fel och hur många kontraproduktiva åtgärder som nu genomförs samtidigt. Den enda gången jag drar lite på munnen är när jag ser den sedvanliga bristen på kompetens hos vår styrande elit lysa igenom. Man har fått ställa in övningar för att det saknas kängor till soldaterna. Visst påminner det lite om de styrandes stora ord om framtida höghastighetståg, samtidigt som man uppenbarligen inte vet hur man ska laga de växlar som borde reparerats eller bytts ut för flera år sedan…
***
Stefan Strömberg, författare och nu aktuell med boken ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström
