DEBATT | Den israeliska ockupationen är i sig själv en miljökatastrof. Ändå är det märkligt tyst om att Israels ockupation av Palestina handlar om kontroll och exploatering av naturtillgångar. Militärockupation och krigföring har, utöver det mänskliga lidande de orsakar, också enorma miljökonsekvenser.
Idag uppmärksammas Earth Day, planetens dag, som en påminnelse om de globala klimat- och miljöproblemen. I Palestina högtidlighålls Yom al Ard, Jordens dag, redan den 30 mars, som en symbol för den strid som pågår om varje centimeter av den palestinska marken. Israel kontrollerar idag mer än halva Västbanken och styckar upp det palestinska området med bosättningar, vägspärrar och stängda militärområden. Snart återstår ingenting av det som skulle bli den palestinska staten.
Palestina är till stora delar ett jordbrukssamhälle, och kopplingen till marken är central i den palestinska kulturen. Jordens dag ger uttryck för den gemensamma erfarenheten bland palestinier – oavsett om de har israeliskt medborgarskap eller lever som statslösa på Västbanken, i Gaza eller i Östra Jerusalem – av förtryck, diskriminering och marginalisering.
Palestina är, liksom hela Mellanöstern, hårt utsatt ur ett klimatperspektiv. Palestinier står inför en rad hot på grund av klimatförändringar och miljöförstörelse – däribland risk för torka och vattenbrist, försämrade markförhållanden, minskade skördar och extrema väderhändelser. Den israeliska ockupationen är en starkt bidragande faktor till att dessa hot eskalerar.
Enligt internationell rätt är det inte tillåtet för en ockupationsmakt att exploatera naturtillgångar i ett ockuperat område. Ändå kontrollerar Israel cirka 80 procent av vattnet på den ockuperade Västbanken och använder olika metoder för att förhindra palestiniernas tillgång till vatten.
Många palestinier har inget annat val än att köpa vatten från israeliska företag.
De illegala israeliska bosättningarna på palestinskt område tar enorma arealer i anspråk. Drygt en halv miljon israeliska medborgare bor i bosättningarna och de blir allt fler. Tusentals palestinier lever med hotet om att tvingas iväg från sina hem och marker för att ge plats åt fler och större bosättningar, vägar åt bosättare, militäranläggningar och murar.
Som ockupationsmakt är Israel ansvarigt för att tillgodose behoven hos den ockuperade befolkningen, vilket också omfattar vård av naturresurser. Israel lever långt ifrån upp till dessa skyldigheter. Tvärtom. Ockupationen gör palestinier mer sårbara, dels genom att de saknar kontroll över sin mark och sitt vatten, dels genom de direkta miljökonsekvenser som
ockupationen har. Detta har fått FN:s utvecklingsprogram UNDP att konstatera att den israeliska ockupationens påverkan på det palestinska samhällets klimatsårbarhet är så genomgripande att ockupationen i sig själv är en klimatrisk.
Ingenstans är läget så akut som i Gaza, där drygt två miljoner palestinier lever instängda, under en blockad som har pågått i drygt femton år. FN varnade redan 2012 för att det snart inte längre är möjligt att leva i Gaza om inte något drastiskt görs – omedelbart. Minst 95 % av vattnet i Gaza är olämpligt att dricka. Infrastruktur för vatten, sanitet och hygien, åkrar och växthus har förstörts under Israels fem storskaliga militära angrepp sedan blockaden inleddes.
Omvärldens agerande gentemot Israel speglar inget av denna verklighet. Tvärtom hyllas Israelsom en föregångare på miljöområdet. Samma stat som utarmar palestinska naturtillgångar och förstör miljön i ockuperade områden.
Medvetenheten om klimat- och miljöfrågor ökar bland palestinier och lokala organisationer och universitet driver projekt för att bevara den biologiska mångfalden och hantera konsekvenserna av miljöförstörelsen. Man odlar på små ytor som till exempel tak i flyktingläger, investerar i förnybar energi, planterar träd, satsar på biodling, skapar fröbanker med utrotningshotade kulturarvssorter och återanvänder vatten. Bönder går ihop i kooperativ, odlar ekologiskt och rättvis handel ökar.
Problemet är att de insatser som organisationer, institutioner och eldsjälar i Palestina gör lokalt, får begränsad effekt när det inte sker förändringar på politisk nivå. Det internationella samfundet måste erkänna att klimat- och miljöfrågorna i det här området, precis som i resten av världen, handlar om rättvisa. De behöver hanteras därefter. En militärockupation kan aldrig bli miljövänlig.
Fred och miljö hör ihop.
