Månader av hungersnöd och en rädsla för etnisk rensning. Närmare 5 000 personer uppges hittills ha tagit sig från Nagorno-Karabach till Armenien.
– Vi är trötta på krig och rädsla, säger Nazakat Valijeva, till AFP.
NAGORNO-KARABACH | Civila vittnar om stor brist på mat, vatten och andra nödvändigheter – en konsekvens av den nio månader långa blockaden av Latjinkorridoren som förbinder Armenien med Nagorno-Karabach.
Efter förra veckans militära angrepp och de efterföljande samtalen mellan utbrytarregionens styre och Azerbajdzjan, som ledde till att separatisterna tvingades lägga ned sina vapen, har även rädslan vuxit sig starkare.
I lördags lovade Azerbajdzjans utrikesminister Jejhun Bajramov att de etniska armenierna kommer att behandlas ”som jämlika medborgare”. Men för många invånare i Nagorno-Karabach väger löftet lätt efter det senaste årets blockad och Armenien anklagar samtidigt Azerbajdzjan för att planera en etnisk rensning.
Tusentals flyktingar
Under måndagen hade över 4 800 människor tagit sig till Armenien från Nagorno-Karabach, enligt den armeniska regeringen.
En av dem är den 28-årige bonden Sjamir från byn Mets Sjen. Han och hans familj tvingades lämna allt, inklusive sina djur, bakom sig, berättar han för nyhetsbyrån AFP.
– Sekunden jag insåg att att Artsach var azerbajdzjanskt beslutade vi oss för att resa i väg eftersom ingen armenier kan leva på azerbajdzjansk mark, säger han.
Artsach är armeniernas benämning på den självutnämnda republiken .
– Min dotter gick bort när hon var tre år och hennes grav finns i Mets Sjen. Jag tog inte avsked från henne för jag hoppas att jag ska få komma tillbaka, säger Sjamir, som inte vill uppge sitt efternamn.
Vill återvända
Även Nazakat Valijeva, som förlorade sin man i striderna under konflikten 2020, hoppas på att en dag få komma tillbaka till hemregionen.
– Självklart vill jag återvända till Karabach, vi är trötta på krig och rädsla, säger hon till AFP.
Men att stanna kvar i Nagorno-Karabach i väntan på vad som kommer att ske härnäst är för de flesta inget alternativ. Det säger frilansjournalisten Siranusj Sargsian, baserad i utbrytarregionen, till BBC.
Tiotusentals människor, från båda sidor, har dött i de krig som har brutit ut i regionen sedan Sovjetunionens fall.
– Jag känner ingen som vill stanna här. Jag har mycket nära äldre släktingar som förlorade sina söner i tidigare krig och de föredrar att dö här, säger Sargsian.
– Men för de flesta människor, för min generation, är det här redan deras fjärde krig.
Fakta: Svårlöst konflikt i Nagorno-Karabach
Nagorno-Karabach är ett bergsområde i södra Kaukasien som ligger inom Azerbajdzjans gränser, men som i praktiken är en utbrytarregion under Armeniens vingar, med i huvudsak armenisk befolkning.
Området har stått i centrum för en decennier lång territoriell konflikt mellan länderna och två krig har utkämpats om området.
I augusti och september 2020 dödades tusentals stridande under sex veckor.
Ryssland medlade då fram ett avtal om vapenvila, som innebar att Armenien fick avstå delar av territorier som de hade kontrollerat i årtionden, samtidigt som Ryssland satte in så kallade fredsbevarande styrkor som bemannar den fem kilometer breda Latjin-korridoren för att säkerställa fri passage mellan Armenien och Nagorno-Karabach.
I slutet av juni blossade dödliga strider upp i den länge omstridda regionen. Parterna anklagar regelbundet varandra för att bryta den vapenvila som ska råda i regionen.
Baku och Jerevan har försökt att förhandla fram ett fredsavtal med hjälp av EU och USA, vars diplomatiska engagemang i Kaukasus har irriterat Ryssland.
