Stormen Hans kom och lämnade stora delar av Norden översvämmat efter sig. Nu, i efterspelet, behöver vi fråga oss vad vi som samhälle kan göra för att förhindra att nästa stora översvämning får lika stora eller ännu större konsekvenser. Med fin timing på just detta tema kom EU-kommissionen nyligen ut med en rapport där det bland annat återfinns ett svar som är både aktuellt och relevant i svensk kontext: låt skogen stå och minska risken för bland annat storskaliga översvämningar.

I stora drag handlar rapporten om så kallade ekosystemtjänster. Fritt översatt definierar EU-kommissionen dem så här: ”Ekosystemtjänster kan definieras som att ekosystem bidrar till såväl ekonomiska fördelar som till annan mänsklig aktivitet”. Begreppet har dock använts ganska länge, och populariserades av Millennial ecosystem assessment i början av 2000-talet.

Förenklat pratar man i rapporten om ekosystemtjänster som ickeekonomiska värden i skogen som omvandlas till ekonomiska. Sådana värden innefattar bland annat friluftsliv, välmående och kultur, men också skogens förmåga att lagra kol, bidra till biologisk mångfald och ge skydd mot översvämningar. I rapporten föreslås att dessa värden, varav vissa värderas betydligt högre än virke, bör premieras ekonomiskt på olika sätt av medlemsländerna för att motivera skogsägare att i större utsträckning bevara sin skog. Detta skulle i sin tur leda till att dessa ickeekonomiska värden kan bevaras i större utsträckning.

För en gångs skull pratar alltså EU samma språk som den svenska skogsbrukspolitiken: skog=pengar. Men det hjälper föga. Den svenska inställningen till att EU ens skulle kunna få lukta på det svenska skogsbruket är densamma: tack, men nej tack. Landsbygdsminister Peter Kullgren skriver följande i ett mejl till DN angående EU-kommissionens rapport: ”Vi anser att skogspolitiken är och ska förbli en nationell angelägenhet. Sverige har mycket lång erfarenhet och kompetens i skogsfrågor som vi använder för att fatta beslut om vad som är lämpligt att göra med de svenska skogarna.”

Om och om igen skanderas detta ”frihet-under-ansvar”-ideal – trots att till och med Skogsstyrelsen, som är en statlig myndighet, säger att det inte funkar. I sin fördjupade utvärdering för 2023 kring det nationella miljömålet Levande skogar inleder de med att skriva följande: ”Miljökvalitetsmålet Levande skogar är inte uppnått och kommer inte kunna nås [till 2030] med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön är negativ.” Man kan ju inte låta bli att undra vilken kompetens – utöver den att hugga ner träd för att tjäna pengar – som Kullgren egentligen syftar på.

Att utvecklingen skulle vända bara för att EU får större makt i den svenska skogsbrukspolitiken är dock inte givet. Och att omvandla icke-ekonomiska värden till ekonomiska är inte heller det en given succé. Ekosystemtjänster är ett begrepp som i stor utsträckning är människofokuserade, och utgår från frågan: hur kan ekosystemen tjäna människan? Man väljer att placera människan som ett slags passiv mottagare och inte en del i systemet. Även om allt annat levande förvisso också tjänar på att en mångfald av ekosystem bevaras, är det ultimata målet här människors välmående – och ekonomi.

Att omvandla ickeekonomiska värden till ekonomiska är att försöka anpassa något ickekapitalistiskt till ett kapitalistiskt system. Vad vi behöver för att kunna skapa mer robusta samhällen är inte att de nödvändiga ickeekonomiska värden som finns trycks in i en kapitalistisk mall, utan att de istället ses som värdefulla i sin egen rätt. Vi kan välja att se att vi är en del i systemet – inte något som står över eller utanför. Genom att ändra perspektiv från ett ”vi-och-de” till ett ”vi” i relation till naturen kan vi också få en större förståelse för vår egen roll i olika ekosystem. På så sätt kan vi också tydligare se hur en stor mångfald av ekosystem och olika sätt att sköta exempelvis skog kan ge oss större chans att klara naturkatastrofer och extremväder.

Med det sagt måste man ändå ta i beaktande att det kan vara ett effektivt sätt att prata samma språk som makthavarna för att de ska få upp ögonen för andra värden i skog och natur. Men det får i så fall endast ses som en start på något som i längden kommer leda till att ickeekonomiska värden värderas i sin egen rätt. Varken vår regering eller EU tycks ha mål bortom de ekonomiska, och hur man än vrider och vänder på det värderas människans önskningar högst med ett sådant mindset.

De ickeekonomiska värdena måste respekteras i sin egen rätt för att vi ska kunna skapa robusta samhällen som kan hantera klimatkris och extremväder. Det är genom att sluta se oss själva som någon extern eller överordnad mottagare av naturens tjänster och istället som en del i en helhet som vi på riktigt kan skapa en hållbar, robust värld med respekt för alla dess invånare.