Tvångsäktenskap, prostitution och rekrytering till väpnade grupper ökar när barn inte får gå i skolan. Men omvärlden vänder bort blicken från krisen i Kongo-Kinshasa.
– Unga män och unga kvinnor mister allt framtidshopp, säger NRC:s generalsekreterare Jan Egeland, på plats i landets östra delar.
KONGO-KINSHASA | De har plötsligt tvingats bryta upp från vardag och skola och ge sig av. I Kongo-Kinshasa har hundratusentals barn fått sin skolgång avbruten på grund av de våldsamma konflikterna om landets naturtillgångar. Många tvingas lämna hem i våldsutsatta områden på landsbygden och hamnar i stället i städer och samhällen där det krävs utbildning för att få arbete, utbildning som de unga i många fall har missat.
När de inte lyckas få jobb blir det enkelt för de många miliser som finns i östra Kongo att rekrytera pojkar till sina led. För flickor leder situationen ofta till sexuellt utnyttjande, prostitution och tvångsäktenskap.
– En katastrof för både flickor och pojkar. Unga män och unga kvinnor mister allt framtidshopp. Vi ger dem inte hopp om en bättre framtid, trots att vi skulle kunna göra det med relativt små medel, säger Jan Egeland, generalsekreterare för den norska hjälporganisationen Flyktninghjelpen (NRC), som besökte landet i dagarna.
"Vill inte slåss"
På plats i Ituri i öst träffade han barn på flykt som får undervisning i en enkel skola i lägret där de bor. Han har även pratat med tonåringar som aldrig har gått i skola.
– Jag frågade vad de vill göra när de är lika gamla som jag. De ville bli lärare, ingenjörer, läkare och poliser. De vill inte slåss, de vill bygga upp samhället.
I lägret får barnen intensivutbildning där de på tre månader ska lära sig lika mycket som barn annars skulle lära sig på två år. Sedan är planen att de ska börja delta i vanlig undervisning inom organisationens program.
– Där det finns hjälp är den väldigt framgångsrik. Jag såg själv att vi med små summor kan ge undervisning till tusentals barn och ungdomar, säger Jan Egeland efter sitt besök i lägret.
Negligerad kris
Han är kritisk till omvärldens bristande intresse för läget i landet, en situation han beskriver som världens största negligerade kris.
– Det jag har sett är trängande behov, otillfredsställda behov. Det finns inget ställe i världen där differensen mellan antalet miljoner människor med desperata behov och tillgången till hjälp är större. Gapet är våldsamt och det ökar.
Krisen har förvärrats de senaste månaderna i landet där våldet har blivit allt mer extremt och hungern allt mer utbredd. I dag har över 25 miljoner människor svårt att få mat för dagen.
– Miljoner barns liv står på spel, det finns det inget tvivel om. Det är akut undernäring i stora befolkningsgrupper och det innebär att barnadödligheten kommer att gå i taket. Det kommer att bli mer sjukdom, det kommer att bli mer död och det kommer att bli mer konflikt. Det blir mer hopplöshet och större flyktingströmmar, säger Jan Egeland.
Men trots det svåra läget är det svårt att få respons i världens huvudstäder, och finansieringen av hjälpinsatser minskar.
– Det är otroligt att vi i Europa och Nordamerika är så upptagna av kriget i Ukraina och (USA:s expresident) Trumps senaste påhitt. Vi följer minut för minut kriget i Europa och det som sker i amerikansk politik men det är ingen som fått upp ögonen för att världens kanske största humanitära katastrof pågår i Kongo.
Fakta: Konflikten hindrar barnens skolgång
Runt 750 000 barns utbildning har avbrutits i de två provinser i östra Kongo-Kinshasa som har drabbats hårdast av konflikterna i landet. Sammanlagt hade 2 100 skolor i Ituri och grannprovinsen Norra Kivu lagt ned undervisningen mellan januari 2022 och mars 2023 på grund av den allt sämre säkerhetssituationen, enligt en rapport från Unicef som publicerades tidigare i år.
Enligt rapporten hade 119 av skolorna attackerats, ockuperats eller tillfälligt nyttjats av väpnade grupper.
Nästan 1 700 skolor hade tvingats stänga helt på grund av säkerhetssituationen, de flesta i områden under väpnade gruppers kontroll.
Nästan 300 skolor kunde inte användas för undervisning eftersom de användes som härbärge för människor som tvingats lämna sina hem.
Enligt FN har konflikterna i landets östra delar tvingat mer än 5,3 miljoner människor på flykt.
Källa: FN:s barnfond Unicef
Fakta: Kongo-Kinshasa
Kongo-Kinshasa, eller Demokratiska republiken Kongo (mellan 1971 och 1997 Zaïre), ligger i Centralafrika och hade 2022 108,4 miljoner invånare, uppdelade på över 200 etniska grupper. Huvudstad är Kinshasa, som under det belgiska styret kallades Léopoldville.
Trots att landet har några av världens största mineralfyndigheter är fattigdomen utbredd, likaså ojämlikheten.
Efter självständigheten från den tidigare kolonialmakten Belgien 1960 följde en period av oro, som fick ett slut 1965 då Joseph Désiré Mobutu (senare Mobutu Sese Seko) tog makten och etablerade en hårdför diktatur. Då Mobuto efter massiva protester 1996 flydde i exil lämnade han efter sig ett ekonomiskt och socialt kaos, som förvärrades ytterligare av inbördeskriget 1998–2003, samt av de väpnade konflikterna i de östra och nordöstra delarna av landet.
I början av 2006 trädde en demokratisk författning i kraft, med stark presidentmakt och långtgående regionalt självstyre. Segraren i presidentvalet 2006, den tidigare ledaren Laurent Kabilas son Joseph Kabila, anklagades dock för valfusk.
Den 30 december 2018 hölls ett val som vanns av Félix Tshisekedi, landets nuvarande president.
Källa: Nationalencyklopedin