Human Rights Watch publicerade den 2 maj en 69-rapport i vilken Kirgizistan och Tadzjikistan pekas ut som ansvariga för krigsbrott i samband med gränskonflikten hösten förra året (läs Tidningen Globals granskning). Konflikten bottnar i en gränstvist och underliggande anspråk på naturresurser.
KIRGIZISTAN/TADZJIKISTAN | De centralasiatiska länderna utväxlade häftig eldgivning under fyra blodiga dagar, mellan den 14 och 17 september, som krävde minst tio civila dödsoffer utöver avsiktliga attacker på exempelvis ambulanspersonal.
Konflikten i höstas är inte den första länderna emellan, utan snarare den senaste i raden av dödliga men kortvariga skärmytslingar över territorier som båda länderna gör anspråk på. Gränsdragningen är omtvistad och båda länder lutar sina respektive anspråk mot olika geopolitiska penndrag.
– Civila bosatta i de omtvistade gränsområdena i Kirgizistan och Tadzjikistan betalade ett högt pris för både kirgiziska och tadzjikiska styrkors känslolösa beteende under striderna i september förra året. Offrens familjer förtjänar rättvisa och gottgörelse för att bana väg för en rättsrespekterande lösning på den pågående tvisten, sade Jean-Baptiste Gallopin, senior kris- och konfliktforskare vid Human Rights Watch, i ett uttalande i samband med rapportens publicering.
Vatten och inrikespolitik
I konfliktens botten finns – som på många andra håll – naturresurser. Framför allt vatten, men även inrikespolitiska beräkningar:
– Det här är ett försök från både Tadzjikistan och Kirgizistan att öka stödet för sina respektive regimer genom att porträttera den andre som ett externt hot, sade Temur Umarov, centralasienexpert vid Carnegie Endowment for International, till Tidningen Global, i samband med den väpnade konflikten hösten 2022.
***
LÄS ÄVEN
Vattenkrig i grälsjukt grannskap
