UKRAINA | Nyblivna mamman Lilja Tjesnokova, 32 år, strålar. I famnen håller hon sonen Max, tre dagar gammal. Hon är en av många ukrainska kvinnor som fått barn i krigstid. I Liljas fall blev det kejsarsnitt.

– Ja, för tre dagar sen hade vi en lite oväntad situation, så jag behövde tyvärr opereras. Han är så liten!

Med en vikt på 2 360 gram tittade Max ut lite för tidigt – men han mår bra, intygar mamma Lilja, som fortfarande är kvar på en av avdelningarna på Kievs mödravårdssjukhus nummer 1.

– Nu behöver vi bara gå upp i vikt här, säger hon.

Färre förlossningar under kriget

Graviditeten har präglats av kriget, berättar den nyblivna mamman.

– Ja, det är omöjligt att bli van vid larmen. Men jag har bara varit rädd för hans skull, så jag inte skulle förlora honom.

Sjukhuset här är ett av Kievs äldsta och brukar vanligtvis ha mellan 100 och 150 patienter. Men nu under kriget är de betydligt färre, berättar chefsläkaren Natalija Petrivna Hontjaruk när TT kommer på besök.

– Många kvinnor har lämnat landet. Innan kriget hade vi varje dag runt 10-15 förlossningar, men i dag är de färre, säger hon.

I nuläget har sjukhuset 57 inlagda patienter varav 36 är gravida. Kvinnorna fortsätter att föda barn, om än märkta av stress. En del har tvingats evakuera sina hem på grund av kriget. Och många har män och vuxna söner som strider.

– En del av de kvinnor som befinner sig här har mannen vid fronten. De kan såras och kanske dödas, så det blir en annan slags stress för de gravida kvinnorna, förklarar Natalija Petrivna Hontjaruk och tillägger att även larmsirenerna som varnar för kommande luftattacker mot staden påverkar.

– Ljudet är så starkt. Och sedan har vi elavbrotten, suckar hon.

”Patienterna kommer först”

Sjukhuset drivs nu av tre dieselgeneratorer, som går på när elen försvinner. När larmet varnar för en kommande luftattack tar man helt enkelt ner patienterna i källaren.

– På nyårskvällen så gick vi ner i källaren och fortsatte vårt arbete. När det sker explosioner har vi allt vi behöver i källaren, både för prematur födsel och för intensivvård.

TT: Hur påverkar situationen er som arbetar med förlossningarna?

– Den huvudsakliga stressen för mig handlar om hur jag ska ge mina patienter allt de behöver. Om jag ska vara ärlig tänker jag inte på mig själv – patienterna kommer först.

Bland de kvinnor som är med barn frågar sig nu en del huruvida de ska låta graviditeten fortgå, berättar Natalija Petrivna Hontjaruk.

– Många frågar sig själv om de ska föda eller avbryta på grund av kriget.

TT: Vad är ditt råd till en gravid kvinna i Ukraina?

– Först och främst – varje graviditet är ett hopp om att livet fortsätter.
Om det har hänt är det gåva från Gud, vi behöver fortsätta vår framtid. Och som doktor hjälper jag till så mycket jag bara kan.