I tisdags, den 31 januari, bjöds samtliga partiledare in till möte om det säkerhetspolitiska läget. Statsministern manar till samling.

I detta läge vill Ulf Kristersson mindre än någonsin ha debatt och kritiska frågor. Kanske slipper han ändå inte undan dem. Kom då ihåg, närhelst Kristersson ålmannamässigt försöker slingra sig ur frågor om regeringens beroende av SD, att det inte är första gången som SD lyfts som en säkerhetsrisk.

Till att börja med kan vi konstatera att 2014 röstade SD mot EU-stöd till Ukraina och fördömande av Rysslands annektering av Krim. I januari 2015 uppmärksammade Svenska Dagbladet kritik av SD:s proryska hållning i EU-parlamentet, vilket erkändes som problematiskt av SD:s Mattias Karlsson. Men i juni 2015 gjorde ändå SD:s ledamöter gemensam sak med högerextrema Nationella Fronten i att ställa sig upp i protest mot EU:s förslag om att kritisera Vladimir Putins försök att tysta civilsamhället.

Enligt experter från Försvarshögskolan, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Försvarets Radioanstalt och Brottsförebyggande rådet utgjorde Egor Putilov som 2016 var anställd på Sverigedemokraternas partikansli i riksdagen en potentiell säkerhetsrisk.

2018 var det tidigare försvarsministern Moderaternas Mikael Odenberg som pekade ut SD som potentiell säkerhetsrisk. Inför valet 2018 hade Åkesson svårt att välja mellan Macron och Putin, vilket var en av de saker Odenberg kommenterade i sin debattartikel. En av de andra punkterna gällde formuleringen i SD:s valmanifest om att ”Sverige ska respektera balansen mellan stormakterna”. I februari 2022 så var det Joe Biden och Putin som Jimmie Åkesson hade svårt att välja mellan. Morgon-tidningen gjorde i april 2022 en genomgång av ett antal av SD:s dittills kända Rysslandskopplingar.

”Sverigedemokraterna är en uppenbar säkerhetsrisk” tweetade Advokatsamfundets Anne Ramberg i september 2022, med länk till en osignerad ledartext från liberala Expressen. Texten tog avstamp i hur SD:s riksdagsledamot och före detta försvarspolitiske talesperson Roger Richthoff delade rysk krigspropaganda uppblandad med antisemitiska konspirationsteorier om påstådda ukrainska biologiska vapen. I samma veva lyfte före detta försvarsministern Peter Hultqvist under en presskonferens SD som en säkerhetsrisk och socialdemokratiska Daniel Färm listade några dagar senare tio skäl att hålla SD borta från säkerhetspolitiken.

I dagarna är det nye Centerledaren Muharrem Demirok som tycker att SD sätter Sveriges säkerhet på spel. Detta till följd av Syres avslöjande om att Chang Frick, programledare i SD:s tv-kanal Riks, betalade polistillståndet för Rasmus Paludans koranbränning.

Liberalernas riksdagsledamot Fredrik Malm har redan krävt att SD bryter med Frick och tar ett ansvar för att “hålla en gräns högerut”.

Frågan blir snart: Vilka är det som inte har lyft ett säkerhetspolitiskt varningens finger angående regeringens beroendeställning i förhållande till ett parti med allt lösare gränslinjer mot Rysslandsallierad ytterhöger? Medan Kristersson undviker frågan om SD och Ryssland så lyfter internationell media (här i The Guardian) kopplingen mellan SD och Chang Frick, som 2019 skämtade i New York Times om Putin som sin sanna ledare.