Efter att ha utropats till segrare i ett högst kontroversiellt val, står Venezuelas president Nicolás Maduro inför ökade krav från oppositionsledarna Edmundo González och María Corina Machado. De ber nu nationens säkerhetsstyrkor att stödja det de anser vara folkets vilja och överge Maduros "avskyvärda intressen". Denna politiska turbulens kommer i kölvattnet av ett omstritt valresultat som utlöst våld och massarresteringar.
VENEZUELA | Venezuela befinner sig i en djup politisk och social kris. Mitt i anklagelser om valfusk och omfattande repression, har oppositionsledarna Edmundo González och María Corina Machado uppmanat landets militär och polisstyrkor att avsäga sig lojaliteten till president Nicolás Maduro. Enligt ett brev som publicerats öppet på X-Twitter, hävdar de två ledarna att de är de rättmätiga vinnarna i valet den 28 juli, en slutsats som stöds av analyser av valdata utförda av Associated Press och Washington Post, trots officiella resultat som säger motsatsen.
Kort efter publiceringen av det öppna brevet meddelade Venezuelas justitieminister Tarek Saab att en brottsutredning inleddes mot González och Machado för att de skulle ha hetsat polis och militärtjänstemän att bryta mot lagen. Tarek Saab’s uttalande, som också sändes på X-Twitter, var skarpt och anklagande:
– De har felaktigt tillkännagett en annan vinnare av presidentvalet än den som utropats av National Electoral Council, det enda organ som är kvalificerat att göra det.
Under måndagen anklagade González och Machado president Nicolás Maduros regim som korrupt och förtryckande, och för att stjäla valet för att säkra en tredje mandatperiod.
– Vi vädjar till militär- och polistjänstemäns samvete att ställa sig på folkets och sina egna familjers sida.
De anklagar också Maduro för att iscensätta en ”kupp” och för att försöka göra säkerhetsstyrkorna till ”sina medbrottslingar” i detta politiska spel.
Situationen i Venezuela har blivit allt mer spänd sedan valet. Maduro, som officiellt utropades till vinnare av den regeringskontrollerade valmyndigheten, har svarat med ett omfattande tillslag mot sina politiska motståndare. Rapporter från människorättsorganisationer indikerar att över 2 000 människor har arresterats, många anklagade för terrorism, och minst 22 personer har dödats av säkerhetsstyrkor eller regeringsvänliga gäng under de påföljande protesterna.
Trots den intensiva reaktionen från Maduro och hans regering, visar inte oppositionens tryck på att ge med sig. Under en nyligen genomförd ceremoni med högsta militära tjänstemän och tungt beväpnade trupper försökte Maduro visa en enad front, där trupperna skanderade ”Alltid lojala! Aldrig förrädare!” Men oppositionsledarna fortsätter att klaga på Maduros metoder och påstår att han med sin ”brutala offensiv” försöker ”dölja sanningen” och ”stjäla valet”.
Under ett tal till det bolivariska nationalgardet betonade Nicolás Maduro sin beredskap att göra allt som krävs för att försvara den ”bolivarianska revolutionen” han tog över efter Hugo Chávezs död 2013.
– Vi konfronterar, besegrar, begränsar och pulveriserar ett kuppförsök i Venezuela, förklarade Maduro.
Nicolás Maduro
Nicolás Maduro är Venezuelas president, en position han har innehaft sedan 2013 efter att ha tagit över efter Hugo Chávezs död. Maduro, född den 23 november 1962 i Caracas, började sin karriär som busschaufför och fackföreningsledare innan han blev en del av Chávezs politiska rörelse. Under Chávezs regeringstid tjänstgjorde han i olika roller, inklusive som utrikesminister och vicepresident.
Maduros tid vid makten har präglats av djup politisk, ekonomisk och social turbulens. Ekonomiskt har landet kämpat med hyperinflation, en kollapsande oljeindustri och omfattande brist på basvaror, vilket har lett till utbredd fattigdom och svält. Hans regering har också kritiserats för mänskliga rättighetsöverträdelser, inklusive förföljelse av politiska motståndare och undertryckning av mediefrihet.
Politiskt har Maduro stått inför flera utmaningar från oppositionen, speciellt under de kontroversiella valen 2018 och efterföljande omstridda val, som många internationella observatörer och länder inte erkänt som legitima. Dessa situationer har ofta resulterat i stora protester och en alltmer polariserad nation.
På den internationella arenan har Maduros regim stött på motstånd, särskilt från USA och EU som har infört sanktioner mot hans regering. Trots detta har han fortsatt att få stöd från länder som Ryssland, Kina och Kuba.
Venezuela, rikt på naturresurser såsom olja, har världens största bekräftade oljereserver. Men trots denna rikedom har landet störtat in i en ekonomisk kris som har drivit miljoner venezuelaner till att fly landet på grund av brist på mat, medicin och arbete, vilket utgör en av de största migrationskriserna i modern tid.
Maduros förmåga att hålla sig kvar vid makten, trots den ekonomiska nedgången och internationella pressen, har ofta tillskrivits hans kontroll över militären och andra nyckelinstitutioner, vilket har möjliggjort en fortsatt auktoritär regeringsstil. Denna hållning har fördjupat Venezuelas isolering på den globala scenen och försämrat de inrikes humanitära och ekonomiska förhållandena.
Venezuela
Venezuela är en nation som länge varit präglad av politisk turbulens och ekonomiska utmaningar. Landets politiska landskap har dominerats av socialismen sedan slutet av 1990-talet, framförallt genom Hugo Chávezs ledning från 1999 till hans död 2013. Chávezs politik, känd som ”Bolivarianska revolutionen”, omfattade omfattande sociala program finansierade av landets rika oljetillgångar. Efter Chávez tog Nicolás Maduro över som president, och har sedan dess styrt landet genom en blandning av kontinuitet och ökad auktoritarism.
Den politiska miljön i Venezuela har präglats av konflikt mellan regeringen och en splittrad opposition. Oppositionen har lyckats vinna vissa val, som parlamentsvalet 2015, men har ständigt kämpat mot juridiska och konstitutionella hinder som regeringen infört. Detta inkluderar inrättandet av en Konstituerande församling 2017 som effektivt skar ut oppositionen från lagstiftande makt.
Konflikten i Venezuela är inte bara begränsad till de inhemska aktörerna utan involverar också en bred internationell dimension. USA, EU och flera latinamerikanska länder har stöttat oppositionen och erkänt Juan Guaidó som interimspresident efter en kontroversiell presidentval 2018, där Maduro återvaldes under ifrågasatta omständigheter. Å andra sidan har länder som Ryssland, Kina, och Kuba fortsatt att stödja Maduros regering genom ekonomiskt och politiskt stöd.
Den politiska oron har försämrats av en djup ekonomisk kris, förvärrad av förvaltning av resurser, sanktioner, och fallande oljepriser. Venezuela, som en gång var en av de rikaste länderna i Latinamerika tack vare sina oljetillgångar, lider nu av hyperinflation, brist på grundläggande varor och tjänster och en kollapsande offentlig infrastruktur. Detta har lett till en av de största migrationskriserna i modern tid, med miljoner venezuelaner som har lämnat landet.
Sammanfattningsvis befinner sig Venezuela i en fortsatt politisk och ekonomisk kris med djupa inrikes och internationella splittringar. Löftet om Bolivarianska revolutionen har förbytts i en verklighet av politisk repression, ekonomiskt kaos och mänskligt lidande, vilket kräver både inhemska och globala lösningar.
