FN:s generalförsamling har antagit en resolution som uppmanar USA att avsluta sitt mångåriga ekonomiska, kommersiella och finansiella embargo mot Kuba. Kubas utrikesminister Bruno Rodriguez Parrilla beskriver embargot som "kommersiell krigföring" och "ett folkmordsbrott" mot det kubanska folket.
KUBA | FN:s resolution, som antogs med överväldigande majoritet, har återigen riktat uppmärksamheten på det 62 år långa embargot som USA upprätthåller mot Kuba. Röstsiffrorna visade att 187 länder var för att avsluta blockaden och endast två emot (USA och Israel), medan Republiken Moldavien lade ner sin röst. FN:s årliga resolution uppmanar också andra stater som stödjer embargot att ogiltigförklara sina lagar och åtgärder relaterade till detta.
I sitt tal till Generalförsamlingen kritiserade Bruno Rodriguez Parrilla embargot som en ”massiv och systematisk kränkning” av de mänskliga rättigheterna för det kubanska folket och beskrev det som ”det mest omfattande och långvariga systemet av ensidiga tvångsåtgärder som någonsin tillämpats mot något land.”, rapporterar FN i ett pressmeddelande.
Rodriguez Parrilla beskrev hur bristen på elektricitet och vatten har drabbat kubanska familjer och hur sjukhus, skolor och företag tvingats stänga. Sedan 2019 har USA intensifierat restriktionerna, vilket ytterligare begränsat Kubas tillgång till bränsle och reservdelar för att upprätthålla landets energiinfrastruktur.
– President Joseph Bidens administration tenderar att hävda att dess policy är att hjälpa och stödja det kubanska folket, kommenterade Rodriguez Parrilla och tillade:
– Vem tror på ett sådant påstående?
Kuba har enligt Rodriguez Parrilla lidit ekonomiska förluster på över 1,5 biljoner dollar sedan embargot infördes för 62 år sedan, med hänsyn till dollarns värde mot guld:
– Imperialismen varnar hela världen för att varje nation som vågar försvara sin suveränitet och bygga sin egen framtid kommer att betala ett pris för den upproriskheten.
USA:s representant hävdade att sanktionerna är ett stöd för demokrati och mänskliga rättigheter och pekade på att ”nästan 700” personer fängslats i samband med de stora protesterna i juli 2021.
– Dessa människor har försvagat under fruktansvärda förhållanden i kubanska fängelser för att de har utövat sin yttrandefrihet och frihet att träffas i fred, säger USA:s representant Paul Folmsbee:
– USA står med det kubanska folket.
Representanten för Europeiska unionen, ungerska Zsuzsanna Horváth, framhöll i ett uttalande att embargot försvårar ekonomiska reformer på Kuba:
– Än en gång måste jag i dag betona vår övertygelse om att det ekonomiska, kommersiella och finansiella embargot som USA införde på Kuba har en skadlig inverkan på landets ekonomiska situation och negativt påverkar det kubanska folkets levnadsstandard, säger Horváth.
USA:s embargo mot Kuba
USA:s embargo mot Kuba, som infördes formellt 1962 under John F. Kennedys presidenttid, utgör en av de längsta och mest omfattande ekonomiska sanktionerna i modern historia. Embargot innefattar strikta restriktioner på handel, finansiella transaktioner, resor och diplomatiska förbindelser mellan USA och Kuba. En av huvudmålsättningarna har varit att pressa den kubanska regeringen till politiska och ekonomiska reformer genom att minska tillgången till ekonomiska resurser och internationella samarbeten. Embargot gäller de flesta amerikanska varor, teknologier och tjänster, med vissa undantag för humanitärt bistånd, vilket innebär att Kuba har svårigheter att importera basvaror som mat, medicin och energi, särskilt viktiga för landets infrastruktur och hälsovård.
Embargot har haft allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser för Kuba. Kubas regering menar att embargot utgör en form av ekonomisk krigföring som förhindrar landet från att utvecklas och stabilisera ekonomin. FN:s generalförsamling har årligen sedan 1992 röstat för att uppmana USA att häva embargot. Enligt en rapport från FN och andra källor har Kuba lidit ekonomiska förluster på uppemot 1,5 biljoner dollar under de senaste decennierna, en summa som uppskattas utifrån effekterna av inflation och tillgången till internationell handel, särskilt guldets värde i relation till den amerikanska dollarn. Embargots negativa inverkan på Kubas ekonomi har i sin tur lett till en minskad tillgång till hälso- och sjukvårdsresurser, vilket regeringen menar påverkar befolkningens hälsa och välfärd direkt.
1996 utökades embargot ytterligare genom den så kallade *Helms–Burton Act* (Cuban Liberty and Democratic Solidarity Act), som syftade till att förstärka de ekonomiska påtryckningarna på Kuba och minska landets tillgång till utländska investeringar. Helms–Burton Act gjorde det möjligt för amerikanska medborgare, inklusive exilkubaner, att stämma utländska företag och individer som anses använda egendom som den kubanska regeringen konfiskerade efter revolutionen 1959. Detta skapade en omfattande juridisk osäkerhet för internationella företag som överväger att investera i Kuba, då dessa riskerar att stämmas om de verkar på tidigare exproprierade tillgångar. Helms–Burton Act begränsar också presidentens möjlighet att ensidigt häva embargot, eftersom en total hävning nu kräver kongressens godkännande, vilket har gjort embargot än mer bestående.
Helms–Burton Act har kritiserats av många länder och internationella organisationer för dess extraterritoriella räckvidd och för att den strider mot principerna om fri handel och nationellt självbestämmande. FN:s generalförsamling har återkommande fördömt embargot och särskilt Helms–Burton-lagen som ett hinder för internationellt samarbete och ekonomisk utveckling. EU och flera andra länder har infört lagar och regler för att skydda sina företag från effekterna av Helms–Burton Act, och att samtidigt bibehålla handel och samarbete med Kuba.
Council on Foreign RelationsOffice of the Historian, U.S. Department of State
