Forskare skissar på en djärv lösning på klimatförändringar och förlusten av biologisk mångfald. En "paradigmskiftande" plan betonar social och ekonomisk rättvisa lika mycket som miljömässig hållbarhet.
KLIMAT | Ett internationellt team av forskare föreslår en djärv lösning för att tackla klimatförändringar och förlusten av biologisk mångfald. Genom att använda en 500-årig datauppsättning har forskarna skapat vad de kallar ”Den återställande vägen”, en väg som de hävdar kan hjälpa mänskligheten undvika de värsta ekologiska och sociala konsekvenserna av klimatförändringar.
”Paradigmskiftande” plan
Den ”paradigmskiftande” planen betonar social och ekonomisk rättvisa lika mycket som miljömässig hållbarhet, menar William Ripple, Christopher Wolf och deras kollegor i en artikel publicerad på tisdagen i Environmental Research Letters. De föreslår att deras plan integreras i FN:s klimatmodeller, Shared Socioeconomic Pathways, SSP. SSP är en uppsättning scenarier som används för att utforska möjliga framtida utvecklingsvägar för mänskligheten (se faktaruta).
William Ripple, som är professor i ekologi vid Oregon State Universitys College of Forestry, menar att trots utmaningarna med att genomföra deras föreslagna scenario, är dess fördelar oumbärliga:
– Vi argumenterar för radikal inkrementalism: att uppnå massiv förändring genom små, kortsiktiga steg. Och vi erbjuder en välbehövlig kontrast till många andra klimatscenarier, som är mer i linje med status quo och inte fungerar.
Ripple och hans medförfattare påpekar att deras väg är inspirerad av en unik sammanställning av jordsystemvariabler som tydligt belyser hur mänsklighetens resursbehov har ökat exponentiellt sedan 1850, vilket signalerar en ekologisk överbelastning.
Brådskande behov
Christopher Wolf, som nu är forskare vid Terrestrial Ecosystems Research Associates i Oregon, betonar att den stödjande datan framhäver det brådskande behovet av åtgärder:
– Tillväxten inom mänsklig befolkning, bruttonationalprodukt och energiförbrukning, i huvudsak orsakade av fossila bränslen, har orsakat en dramatisk ökning av växthusgasutsläpp, omvälvande förändringar i markanvändning och en omfattande nedgång i biologisk mångfald.
Wolf understryker att deras scenario fokuserar på att minska förbrukningen av primära resurser för att hålla miljötrycket inom de planetära gränserna, samtidigt som BNP per capita stabiliseras över tiden.
Ripple påpekar att inkomstandelsvariabeln som sträcker sig tillbaka till 1820 tydligt visar hur den rikaste 10 procenten av befolkningen konsekvent har erhållit minst 50 procenten av all inkomst, vilket visar på en långsiktig global ekonomisk ojämlikhet. ”Den återställande vägen” representerar en vision för en mer rättvis och motståndskraftig värld, med fokus på naturvård som en naturlig klimatlösning, samhälleligt välbefinnande och livskvalitet, jämställdhet och hög utbildningsnivå för flickor och kvinnor, vilket leder till låga fertilitetstal och en högre levnadsstandard, samt en snabb övergång till förnybar energi.
”Den återställande vägen”
I motsats till vissa nuvarande socioekonomiska vägar är ”Den återställande vägen” inte beroende av utvecklingen av koldioxidavskiljningsteknik och kräver inte fortsatt ekonomisk tillväxt som SSP:erna gör.
– Genom att prioritera omfattande samhällsförändringar kan vår föreslagna väg effektivt begränsa uppvärmningen, mer än de vägar som stöder ökad resurskonsumtion i rika länder, avslutar William Ripple.
Fakta Shared Socioeconomic Pathways
Shared Socioeconomic Pathways (SSP) är en uppsättning scenarier som används för att utforska möjliga framtida utvecklingsvägar för mänskligheten inom områden som befolkningstillväxt, ekonomisk utveckling, teknologisk framsteg och miljöpåverkan. Dessa scenarier är ett resultat av samarbete mellan klimatforskare, ekonomer och experter på energisystem.
SSP:erna är utformade för att stödja klimatmodellering genom att erbjuda olika bilder av hur världen kan utvecklas under de kommande årtiondena. De hjälper till att skapa en koppling mellan socioekonomiska faktorer och utsläpp av växthusgaser, vilket gör det möjligt för forskare att bedöma hur olika framtida samhällsutvecklingar kan påverka klimatsystem
Det finns fem huvudsakliga SSP-scenarier, som representerar olika möjliga utvecklingsvägar:
1. SSP1 (Sustainability):** En väg mot en hållbar framtid med låg befolkningstillväxt, snabb teknologisk utveckling och en övergång till förnybar energi.
2. SSP2 (Middle of the Road):** En medelvägsscenario som balanserar olika faktorer, med en gradvis befolkningstillväxt och en fortsatt användning av blandade energikällor.
3. SSP3 (Regional Rivalry):** En framtid präglad av regionala konflikter, hög befolkningstillväxt och låg ekonomisk utveckling.
4. SSP4 (Inequality):** En framtid med hög ekonomisk ojämlikhet, hög befolkningstillväxt och låg investering i hållbarhet.
5. SSP5 (Fossil-fueled Development):** En scenario där ekonomin fortsätter att vara starkt beroende av fossila bränslen, med hög befolkningstillväxt och begränsad investering i hållbar teknologi.
Dessa SSP-scenarier används som grund för klimatmodeller, och de hjälper forskare att förutsäga och förstå olika möjliga framtidsscenarier och deras påverkan på klimatsystemet och miljön.
Fakta: De planetära gränserna
De planetära gränserna är en konceptuell ram som identifierar och definierar nio biogeofysiska processer eller system på jorden som är avgörande för att bibehålla ett stabilt och gynnsamt planetärt tillstånd för mänskligheten. Dessa gränser representerar de kritiska miljöfaktorer som, om de överskrids, kan leda till irreversibla förändringar på en global skala och hota stabiliteten i jordens ekosystem. Konceptet introducerades av en grupp vetenskapsmän ledda av Johan Rockström år 2009.De nio planetära gränserna:
1. Klimatförändring: Mätas genom atmosfärisk koldioxidkoncentration. Gränsen är satt till 350 delar per miljon (ppm), och för närvarande är nivån över detta.
2. Biosfärisk integritet (Biodiversitet): Mätt genom antalet utdöda arter per miljon arter per år. Gränsen är satt till 10 gånger det naturliga bakgrundsvärdet, och vi närmar oss denna gräns.
3. Kvävecykeln: Mätt genom kvävedioxidhalter i floder. Gränsen sätts när mänskliga påverkan på kvävecykeln blir för hög, vilket leder till övergödning och andra negativa effekter.
4. Fosforcykeln: Mätt genom fosforhalter i färskvatten. Gränsen sätts för att undvika övergödning och andra störningar i fosforcykeln.
5. Global färskvattenanvändning: Mätt genom förändringar i färskvattenanvändningens globala flöden. Gränsen sätts för att minimera riskerna för regional vattenbrist och säkerställa hållbar vattenanvändning.
6. Landanvändningsförändringar: Mätt genom andelen av jordens yta som används för jordbruk. Gränsen sätts för att undvika stora påverkningar på ekosystem och bibehålla biologisk mångfald.
7. Kemikalier (kemisk förorening): Mätt genom koncentrationer av ämnen som påverkar människor och miljön. Gränsen sätts för att minimera negativa effekter av kemikalier på ekosystem och människors hälsa.
8. Luftburna partiklar (aerosoler): Mätt genom koncentrationer av partiklar i atmosfären. Gränsen sätts för att undvika negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön.
9. Ozonlagret: Mätt genom halterna av ozon i stratosfären. Gränsen sätts för att förhindra skador på ozonlagret, som skyddar livet på jorden från skadlig UV-strålning.
Dessa planetära gränser representerar en ram för att förstå och hantera planetens gränser för hållbarhet och har varit en viktig del av diskussionen om global hållbarhet och miljöförvaltning. Att överskrida dessa gränser kan leda till icke-återkalleliga förändringar och påverka planetens förmåga att stödja mänskligt liv.
