KRÖNIKA | I en debattartikel i Expressen den 12:e mars skriver den moderata politikern Gunnar Hökmark om hur de som protesterar mot kriget i Gaza måste nämna, och ta avstånd, från Hamas i varje protest. Om inte menar han att man inte är ärlig om vem som började kriget (Hamas), vem som bär ansvaret för alla civila döda (Hamas) och vem som skall klandras för det som sker (Hamas). Han menar att Israel kan döda i princip hur många civila som helst, så länge det görs med motiveringen att det är Hamas man är ute efter. Om kritiken sker utan att centrera Hamas menar Hökmark att protesterna per automatik sprider hat och ställer sig på terrorismens sida.
Det är intressant om än skrämmande att se hur det finns de som såhär nästan sex månader in i detta så kallade krig fortfarande anser att Israel är felfria? Även om man envisas med att vilja backa Israel fortfarande borde det väl även för den mest hårdnackade försvarare finnas utrymme för kritik? Att hävda att Israel, efter sex månader av blockad som lett till svår svält i en allt större del av befolkningen, inte vill göra civila illa är otroligt märkligt. Att hävda att det saknas stöd för ett pågående folkmord eller önskemål om att jaga bort befolkningen från Gaza är ännu mer märkligt.
Varför vill Gunnar Hökmark att vi inte ska lyssna på vad Israels ledare själva säger? Varför skall vi förutsätta att de överdriver eller ljuger när de beslutar om illegala bosättningar i Gaza, när de säger att Gaza skall omvandlas till en fotbollsplan eller att alla borde dö för att ingen i Gaza är oskyldig? Vad mer tycker Hökmark att vi ska ignorera när det kommer från Israel, och hur är det inte rasism att aktivt ignorera vad Israels ledare själva säger?
Ja, Hökmarks text ger upphov till många frågor. Det går att debattera kring semantik och om vi ”får” kalla slakten i Gaza för ett folkmord eller ej. En sak är dock bortom läge för debatt och det är detta: Kriget startades inte den 7:e oktober. Vi ska givetvis prata om 7:e oktober med, vilket gjorts i mängder. Men vi bör också prata om alla dagar innan dess, till exempel om hur 2023 var det dödligaste året för palestinier på Västbanken någonsin, redan innan den 7:e oktober. Bland annat efter att illegala bosättningar i skydd av militären gick till attack mot palestinska hem och brände ner dem samt dödade flera civila. En verklighet Hökmark vill att vi ignorerar, eftersom det inte passar in i idén om Israel som det enda sanna offret med rätt att döda hur många de vill för det goda saken. Vad nu det ska föreställa vara.
