LEDARE | De senaste veckorna har vi kunnat läsa om en järnväg som inte fungerar. Högre vinster plockas ut av tågbolagen när allt fler reser. Ingen bryr sig om gamla skenor och sönderrostade växlar.
Vi hör löften om fossilfritt stål. Det modernaste som finns. Malmen det ska tillverkas av ligger kvar i allt större högar utanför gruvorna, när tågen spårar ur på uråldrig räls.

Samma sak med vägtrafiken. De nya bilarna är som små kommandocentraler, snart förarlösa, medan vägarna allt oftare ser ut som illa broderade lapptäcken på grund av alla hål som lagats.

Underhåll är både dyrt och utan tillräcklig profit.

Något liknande skulle man kunna säga att det är med ungdomarna som växer upp i Sverige. Det satsas på de välartade och vinstgivande. Övriga är det lönsammare att fösa ihop, straffa och låsa in i den kortsiktiga ekonomins och de heliga vinsternas namn.

Nu lyssnar jag till nyheter om de svenska bären. De älskade lingonen och blåbären kommer att bli kvar i det som återstår av våra skogar när de underbetalda thailändska bärplockarna blir för få.

Skälet är gott.

Nu ska arbetsmarknadslagarna åtminstone något lite gälla dem som befinner sig längst ner på trappan, även om de redan talas om att utnyttja illegala invandrare som gömmer sig i landet och som överhuvudtaget inte syns i någon statistik…

Men det tog inte lång stund innan det inom bärindustrin hördes rop om brist på bär, höjda priser, tomma hyllor och uppsagd arbetskraft.

”Inga bär, inga jobb”, säger en företagare från Skåne på morgonradion.

Så fungerar alltså vår svenska välfärdsekonomi. För att vi konsumenter ska ha råd med saft och sylt krävs det utländsk arbetskraft som arbetar under slavliknande förhållanden.

I ärlighetens namn är det väl så med det mesta av det vi köper och använder. Skillnaden med bären, är att eländet äger rum i Sverige och inte i någon leksaksfabrik i Kina eller gruva i något afrikanskt land.

En tanke som slår mig, men som naturligtvis inte passar in i vårt ekonomiska system, är att det bästa vore att fler ger sig ut i skogarna och plockar själva.

Det skulle vara bra för privatekonomin, för den personliga hälsan och samtidigt skulle fler få upp ögonen för våra fantastiska våra skogar, vilket i förlängningen skulle vara bra för miljö, klimat och biologisk mångfald.

Men, som sagt, det vore dåligt för vårt ekonomiska system, kapitalkoncentrationen och börskurserna och därför är det lika naivt att tro på en sådan idé som att inbilla sig att diplomati, förhandlingar och nedrustningar är en godtagbar lösning på krig och andra konflikter när det är de som blir rika på vanvettet som får bestämma.

***
Stefan Strömberg, författare vars senaste bok är ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström.