Ålen, rödspoven och Östersjöns skygga tumlare. Situationen för de vilda djurarter som flyttar – ibland tusentals mil – försämras snabbt.
Det visar en tung rapport som varnar för förödande effekter för naturen.
DJURLIV | Globalt handlar det om allt från elefanter och björnar till delfiner och havssköldpaddor. Den nya rapporten från FN har för första gången kartlagt statusen för de vilda djur som flyttar, somliga svindlande långt, för att hitta mat och föröka sig.
Fokus ligger på de knappt 1 200 arter som anses vara särskilt utsatta och som är upptagna på listan för Bonnkonventionen om skydd av flyttande vilda djur.
Fiskar hotas
För några av arterna ses en ljusning, men för nästan hälften – 44 procent – är populationerna på nedgång. Kanske allra mest oroande är läget för de fiskarter som är med på konventions skyddslista, där 97 procent hotas av utrotning.
Ålen som flyttar hundratals mil från sin barnkammare i Sargassohavet till bland annat svenska kuster är ett exempel. Men även migrerande hajar och rockor ligger risigt till, med populationer som minskat med omkring 90 procent sedan 1970-talet.
Även många migrerande arter utanför konventionens skyddslista är på nedgång. 399 av dem hotas av utrotning och vissa kan behöva stärkt skydd, enligt rapporten.
Allt är dock inte dystert. Somliga flyttande arter är på uppgång och havsörnen är en av ljusglimtarna som lyfts fram. Numera svävar gott om den tidigare hotade fågeln även fram över svenska vatten.
Men överlag ökar risken för utrotning av flyttande arter – och människor utgör det största hotet, enligt rapporten. Dels handlar det om exploatering i form av exempelvis ohållbar jakt och överfiske, dels att djurens livsmiljöer förstörs när jordbruk, vägar och infrastruktur för energi breder ut sig.
”Finns hopp”
De migrerande djuren är särskilt känsliga eftersom deras flyttvägar påverkas när naturen förstörs. Samtidigt spelar de en viktig roll i ekosystemen, bland annat genom att de transporterar näringsämnen, jagar skadedjur och pollinerar växter.
Hoten är många, men det finns hopp. Framtiden för de här arterna ligger i våra händer och det finns åtgärder att vidta, säger Kelly Malsch, från FN:s miljöprogram Uneps avdelning för övervakning av naturvård och huvudförfattare till rapporten.
Rapporten lyfter en rad rekommendationer för bättre och snabbare bevarandeinsatser. Det handlar bland annat om ökade åtgärder för att identifiera och skydda viktiga platser för arterna såväl som ökad takt i kampen mot klimatförändringarna och krafttag mot buller- och plastföroreningar.
