Amnesty International varnar för att nuvarande planer på övervakning av det nya globala avtalet om biologisk mångfald riskerar att kränka ursprungsbefolkningars rättigheter. Organisationen uppmanar till förändringar i övervakningsramverket för att säkerställa skyddet av mänskliga rättigheter.
URFOLKSRÄTT | Under de pågående samtalen i Nairobi, där man diskuterar hur framstegen mot det globala ramverket för biologisk mångfald ska mätas, har Amnesty International uttryckt djup oro över de föreslagna övervakningsmetoderna. Ramverket, som syftar till att skydda 30 procent av jordens yta till år 2030, riskerar enligt organisationen att ignorera viktiga aspekter av ursprungsbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter.
Chris Chapman, rådgivare för urfolksrättigheter vid Amnesty International, kommenterade på deras hemsida situationen:
– Vi är oroade över att det föreslagna övervakningsramverket misslyckas med att på ett adekvat sätt skydda ursprungsbefolkningarnas rättigheter, och inte heller erkänner den väsentliga och unika roll dessa samhällen spelar för att bevara den biologiska mångfalden. Detta ökar risken för att underlätta ”fästningsbevarande” metoder där ursprungliga invånare, som ofta är ursprungsbefolkningar, med tvång vräkas från skyddade områden.
För att åtgärda dessa brister föreslås det nu att fyra nya indikatorer för ”traditionell kunskap” inkluderas i övervakningsramverket. Dessa indikatorer är utformade för att bedöma hur väl samhällenas kulturer och samhällen blomstrar och hur effektivt stater skyddar deras markrättigheter och involverar dem i beslutsprocesser.
– Det är viktigt att de valda övervakningsindikatorerna återspeglar ursprungsländernas distinkta karaktär och det avgörande bidrag som ursprungsfolken ger till bevarandet. Studie efter studie har visat att ursprungssamhällen är de mest framgångsrika bevararna av den naturliga miljön, med cirka 80 procent av den återstående globala biologiska mångfalden som finns på ursprungsbefolkningens land, säger Chris Chapman.
Amnesty International betonar att bevarandet av ursprungsbefolkningarnas rättigheter är centrala för framgången av det globala ramverket för biologisk mångfald och uppmanar till betydande förändringar i det planerade övervakningsramverket.
30 x 30-avtalet
Det globala 30 x 30-avtalet representerar en betydande miljöinsats där målet är att skydda 30 procent av planetens land- och havsytor till år 2030. Avtalet slöts vid FN:s konferens för biologisk mångfald, Cop15, som hölls i Montréal i Kanada i december 2022. Detta initiativ är en del av en omfattande strategi för att bevara biologisk mångfald, bekämpa klimatförändringar och främja hållbar utveckling. Avtalet grundar sig i erkännandet att biologisk mångfald är kritisk för ekosystemens hälsa och mänskliga samhällen genom att de tillhandahåller essentiella tjänster såsom rent vatten, mat och medicinska resurser.
Skyddet enligt 30 x 30-målet omfattar en bredd av habitat från kritiskt viktiga områden för hotade arter till nyckelregioner för ekosystemtjänster. Det inkluderar varierande skyddsnivåer, från områden där ingen mänsklig aktivitet tillåts till de som tillåter hållbar förvaltning och användning av naturresurser. Avtalets koppling till klimatåtgärder är även den tydlig, där skydd av stora landområden som skogar och våtmarker spelar en central roll i absorptionen av koldioxid.
Internationellt samarbete är kärnan i 30 x 30-avtalet, vilket stöds av Konventionen om biologisk mångfald (CBD), en överenskommelse som inkluderar 196 länder. Implementeringen kräver omfattande investeringar, teknikdelning och byggande av kapacitet, särskilt för att möta behoven i utvecklingsländer. Men trots bred enighet finns det betydande utmaningar och kontroverser, särskilt rörande hur skyddade områden etableras och förvaltas.
En av de största frågorna är rättigheterna för ursprungsbefolkningar. Det finns en oro för att storskaliga bevarandeåtgärder kan genomföras på sätt som kränker dessa samhällens rätt till land och resurser. För att säkerställa ett hållbart genomförande krävs att dessa samhällens kunskaper och rättigheter erkänns och respekteras.
Effektiviteten och genomförandet av 30 x 30-målet står också inför utmaningar såsom behovet av internationell, nationell och lokal samordning för att definiera, övervaka och förvalta skyddade områden. Det är därför av yttersta vikt att alla sektorer i samhället, från regeringar till privat sektor och lokalsamhällen, engagerar sig för att avtalet ska bli framgångsrikt och verkligen bidra till ett mer hållbart bruk av jordens naturliga resurser.
