LEDARE | Rob Bauer, Natos högste militär, vill att Natoländerna och vapenindustrin ska göra en motsvarighet till vad läkemedelsindustrin, EU och flera regeringar gjorde under pandemin.
”De lade mycket pengar på bordet och sade ’utveckla ett vaccin nu, inte i morgon, utan nu.’ Enorma pengar var det bästa incitamentet för den privata sektorn. Och jag tror att vi kan göra om det med försvarsindustrin. Men vi behöver mer fokus inom politiken för att kunna klara det.” (DN 17/5)
Samtidigt är Vladimir Putin i Kina och försäkrar sig om fortsatt stöd och samarbete, både vad det gäller handel och militär utrustning.
Ukraina framstår alltmer som en bricka i ett stormaktspel, där ingen är intresserad av en fredlig lösning, vilket är förödande för Ukraina, för befolkningen där, för den globala stabiliteten och för omsorgen om vår natur.
Och apropå naturen så är det snart dags att rösta om den naturrestaureringslag som Sverige motsatte sig förra gången eftersom den hotar vår skogsindustri och dess vinster.
Att hundratusentals hotade arter ligger i vågskålen struntar man i.
Dessutom är det förstås så att om man inom EU inte klarar av att värna sin egen natur, väger orden lätt när man ska förhandla om lösningar på global nivå.
I norr vill så LKAB satsa 400 miljarder kronor på att ta fram en koldioxidfri järnsvamp och kallar det den största industrisatsningen någonsin.
Det låter som en fantasi omöjlig att realisera och om inte annat lär det falla på den enorma mängd el som kommer att krävas.
Om man, något ovetenskapligt det ska sägas, slår samman de här händelseförloppen ser framtiden dyster ut för vår enda jord.
Vapenindustrin kommer att svälja en stor del av de råvaror som så väl skulle behövas på andra håll. Och det stål som inte militären tar hand om står bilindustrin i kö för att använda till de ”klimatsmarta” (jag tycker verkligen inte om det ordet) bilar som i sin tur kräver mängder el för att kunna rulla och de rader av laddstolpar, som väl är den enda åtgärd för att minska utsläppen som den ansvarige ministern krystat fram bland de åtgärder som annars mest går i motsatt riktning.
Naturen och den biologiska mångfalden har inte en chans någonstans; varken i det ödelagda Ukraina eller i det norra Sverige där industrin låtsas vara grön, men styrs av precis samma drömmar om vinst och evig tillväxt som vanligt.
Globalt gäller samma sak. Den militära upprustningen skenar och när den rika delen av världen inte kan ta ansvar för sin natur, lär heller inte de stater som verkligen skulle behöva ekonomisk utveckling göra det.
Ett utdraget krig, fortsatt naturförstörelse och en industri som drivs av precis samma ekonomiska lagar som alltid, det är så det ser ut idag.
Och man kallar det utveckling…
***
Stefan Strömberg, författare vars senaste bok är ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström.
