En rekordstor anläggning för koldioxidavskiljning har lanserats på Island, vilket teknikoptimister ser som en framgång för teknologi som bekämpar klimatförändringar, men kritiker varnar för att det är ett "missriktat vetenskapligt experiment".
KLIMAT | En rekordstor koldioxidavskiljningsanläggning har lanserats på Island, vilket teknikoptimister betraktar som ett framsteg för teknologi som bekämpar klimatförändringar, rapporterar Euronews.green.
När den är fullt operativ kommer den modulära dammsugaren vid namn Mammoth att suga upp till 36 000 ton koldioxid om året från den omgivande luften med hjälp av gigantiska fläktar, enligt det schweiziska företaget Climeworks som driver Mammoth. Anläggningen drivs av förnybar energi från det geotermiska kraftverket Hellisheiði på Island. När uppsamlaren är full, stängs den och temperaturen höjs för att frigöra koldioxiden, varefter den högkoncentrerade gasen samlas upp.
Lösning på klimatkrisen?
Direkt luftfångst (direct air capture, DAC) och andra metoder för koldioxidavskiljning och lagring (CCS, carbon capture and storage) lyfts ofta fram som en lösning på klimatkrisen. Trots teknikens potential att minska industrins utsläpp, varnar experter för att det inte kan ersätta de snabba och storskaliga utsläppsminskningar som krävs för att undvika de värsta effekterna av klimatförändringarna.
Chefen för Internationella Energibyrån (IEA), Fatih Birol, sade på klimattoppmötet Cop28 i Dubai, att ” vi måste släppa illusionen att osannolikt stora mängder koldioxidavskiljning är lösningen.” En nyligen publicerad IEA-rapport uppskattade att världen, baserat på nuvarande olje- och gaskonsumtion, skulle behöva fånga in eller avskilja cirka 32 miljarder ton koldioxid för att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader. För närvarande fångas endast 45 miljoner ton koldioxid in varje år globalt, och att skala upp detta skulle sätta enorm press på elförsörjningen.
Ekonomiska och ekologiska utmaningar
Marinkonservationsorganisationen OceanCare uttrycker oro över vattenförbrukningen vid dessa infångningsmetoder av koldioxid. De varnar för att utvinning av havsvatten kan ha negativa effekter på marina ekosystem. OceanCare jämför teknologin med ”ett missriktat vetenskapligt experiment för att återuppliva en länge utdöd art ” och pekar på de höga kostnaderna.
– Direkt luftinfångning och lagring är en dyr, otillräcklig och en miljöinkompatibel teknofix som distraherar, eller ännu värre avskräcker, viktiga ansträngningar och resurser som krävs för att fasa ut fossila bränslen omedelbart, skriver OceanCare.
– I fallet med Climeworks mammut tyder allt på att tiden redan har runnit ut.
Climeworks som driver Mammoth siktar på att få ner kostnaden till cirka 5 000 kronor per ton avskild koldioxid innan år 2030. Av kritiker anses det nödvändigt att få ner priset till dryga 1 000 kronor per ton för att vara lönsamt.
Framtiden omdebatterad
Climeworks planerar att skala upp teknologin för att göra den mer kostnadseffektiv. Förutom på Island utvecklar företaget flera koldioxiddammsugare i USA och har projekt på gång i Norge, Kenya och Kanada.
Mammoth-anläggningen visar på en betydande utveckling inom koldioxidavskiljning, men framtiden för denna teknologi och dess roll i att bekämpa klimatförändringar är fortfarande mycket omdebatterad.
Direct Air Capture (DAC) och Carbon Capture and Storage (CCS)
Direct Air Capture (DAC) och Carbon Capture and Storage (CCS) är två viktiga teknologier inom området koldioxidavskiljning och lagring, avsedda att minska mängden koldioxid (CO₂) i atmosfären och därmed bekämpa klimatförändringarna.
Direct Air Capture (DAC) innebär att koldioxid direkt avskiljs från luften med hjälp av kemiska processer. Tekniken använder vanligtvis stora fläktar för att dra in luft genom filter som innehåller kemiska ämnen som kan binda till koldioxidmolekyler. När koldioxiden har avskiljts från luften, kan den komprimeras och användas på olika sätt, till exempel för att producera syntetiska bränslen eller kolnanomaterial, eller så kan den lagras permanent. DAC-teknologin är fortfarande relativt ny och dyrare jämfört med andra former av koldioxidavskiljning, men den har potential att bli en viktig del av den globala strategin för att minska koldioxidnivåerna eftersom den kan avlägsna CO₂ från atmosfären oavsett var det ursprungligen släpptes ut.
Carbon Capture and Storage (CCS), å andra sidan, innebär att koldioxid avskiljs vid källan av utsläpp, till exempel från kraftverk eller industrianläggningar. Efter avskiljningen komprimeras koldioxiden och transporteras, ofta via rörledningar, till en lagringsplats där den injiceras i geologiska formationer djupt under jord, såsom uttömda oljefält eller saltlager. Denna metod förhindrar att koldioxiden når atmosfären och bidrar därmed till att minska växthuseffekten. CCS är en mer etablerad teknologi än DAC och används redan i flera industriella projekt världen över. Ett viktigt användningsområde för CCS är att göra fossila bränslen mer klimatvänliga under övergångsperioden till förnybara energikällor.
Både DAC och CCS har sina utmaningar och fördelar. DAC kan teoretiskt sett minska historiska utsläpp genom att dra koldioxid direkt från atmosfären, men kräver betydande energi och är fortfarande kostsamt. CCS är mer omedelbart tillämpbart i industrier med stora punktutsläpp av koldioxid, men kräver också omfattande infrastruktur och geologiska lagringsmöjligheter. För att uppnå globala klimatmål kan en kombination av dessa teknologier vara nödvändig, tillsammans med andra åtgärder som energiomställning och skogsplantering.
