LEDARE | Nästan 40 år har gått sedan jag gav mig ut i den baskiska kvällen i San Sebastian, andades in tårgas för första gången och såg ETA-demonstranter bränna franska bilar i protest mot en utlämning av organisationens medlemmar från Frankrike.
Nu skulle straffen bli strängare. Ilskan och hämndlystnaden fick luften att vibrera. Med tågluffarens oskuldsfulla och omedvetna naivitet satte jag igång att fotografera.

En maskerad man sa åt mig att gå tillbaka till hotellet. Risken var annars stor att jag skulle tas för fransman och det var inget jag önskade där och då.

Nu vandrar jag på samma gator, i samma gränder, genom samma stad. ETA är upplöst, klottret på väggarna borta och av det våld som då fanns ser jag inte mer än en solkig tygtrasa som önskar amnesti för de som ännu är fängslade.

Mycket finns att lära ur Spaniens och Baskiens 1900-talshistoria om man vill förstå det som äger rum i världen idag.

Alldeles för få tycks emellertid bry sig om erfarenheter och visdom från det förgångna. Knappt någon ägnar en tanke åt att det är liknande mönster som går igen gång på gång. Våld som föder hämndlystnad. En hämnd som sedan urartar när övermakten är så stor att den tycks omöjlig att rubba.
Spiralen, eller ekvationen om man så vill, ser likadan ut i stort som smått.

ETA som den baskiska befrielserörelsen kallades, minns säkert de flesta som en terroristorganisation och många av deras aktioner var också sådana som passar in bäst under epitetet terrorism.

Men ETA föddes inte ur tomma intet utan var en reaktion på diktatorn Fransisco Francos förtryck mot det baskiska folket.

Franco kom till makten genom det spanska inbördeskriget och tog både italienska fascister och tyska nazister till hjälp för att krossa motståndarna.

Mest känt är terrorbombningen av den baskiska staden Guernica 1937 – förevigad av Pablo Picasso – som utfördes av det tyska flygvapnet på Francos order.

Att Franco var en diktator som dessutom samarbetat med såväl nazister som fascister, var dock inget som hindrade västmakterna – med USA i spetsen – att sluta avtal med denne i kampen mot kommunismen.
Cynismen ser även den likadan ut vilken kostym den än iklär sig.

När jag sitter där på det behagliga cafét i utkanten av San Sebastians gamla stad och beställer in en andra kopp kaffe, tänker jag som så ofta förr på historiens predestinerade okuvlighet och hur allt går igen; från våldet och hur det föds till oviljan från nutidens människor att försöka förstå sammanhangen.
Den som vill fördjupa sig mer i ämnet kan läsa Sebastian Haffners förträffliga bok ”En tysk mans historia” om hur nazismen tog Tyskland i besittning, eller ta sig till Stadsteatern i Stockholm där den nu uppförs som pjäs med Gerhard Hoberstorfer i huvudrollen.

Tänk om de som styr kunde ta sig an också de bakomliggande orsakerna till kriget i Ukraina, till det besinningslösa våldet i Gaza eller till svälten i Sudan, istället för att bara göra all utveckling till en blodig maktkamp och pumpa in ännu mer pengar i en redan övergödd vapenindustri.
Möjligheten till lärdom finns var man än gör nerslag i det förflutenhetens landskap som Peter Englund skrivit om.

Icke…

Efter några dagar i San Sebastian är jag mer övertygad än någonsin att fred och global rättvisa hänger ihop, att vi måste stoppa krigen, våldet och den militära upprustningen om natur, klimat och biologisk mångfald ska ha en chans och att vi på allvar måste lära av historien om vi ska kunna genomskåda de lögner som sprids av dem som har att vinna på ökad polarisering.

På ett av torgen, ner mot vattnet till, hittar jag sedan en mycket vacker staty av Don Quijote och Sancho Panza. Don Quijote slogs mot väderkvarnarna i Miguel Cervantes roman och det är inte utan att jag känner släktskap, för hur ska man kunna komma åt den bisarra utveckling som inte syftar till något annat än att rädda ett ruttet ekonomiskt system och att ge mer makt och mer rikedom åt dem som redan har för mycket?
Ja, hur ska vi lyckas åstadkomma en verklig förändring när de som har makt struntar i hur problemen uppkommit och som om det inte vore illa nog,sedan ägnar sig åt kortsiktiga, opportunistiska lösningar som snarast förvärrar en redan allvarlig situation.

***

Stefan Strömberg, författare som snart kör sin samtalsföreläsning
”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord”
på biblioteket i Bergshamra (26 september, 18.00)